Det var en gång en jätte som bestämde sig för att bli snäll och sluta äta barn.
– Men som alla vet förlorar jättar sin styrka när de slutar äta barn, säger Sommi Nävertofs (Mimmi Davidsson).
Och just den här jätten hade nyckeln till skattkistan som trollet Nävertofs har hittat.
– Nyckeln gömde han under en sten. Men när han förlorade sin styrka orkade han inte lyfta stenen igen.
Vi ger oss av på jakt efter stenen och nyckeln. Vi korsar vattnet och lämnar Torpön. Vi ska in i skogen.
Om vi visar oss värdiga och klarar alla Sommi Nävertofs uppgifter lovar hon att dela skatten med oss.
– För varje uppgift som ni klarar får ni även ett guldmynt av mig, säger hon.
Är Sommi Nävertofs ett rikigt troll? Några är bergsäkra. "Hon har ju svans!" Andra är mer tveksamma.
Plötsligt möter vi ett annat troll!
– Nämen, Skräptrollet. Hur är det med dig?
Skräptrollet har fullt upp. Slit och släp dagarna i ända. Är det inte plast är det glas han måste städa undan.
– Människor slänger så mycket skräp i skogarna, säger Skräptrollet (Jörgen Dahlin). Och ingen städar upp i skogen utom jag.
Stackars Skräptrollet. Vi lovar på heder och samvete att inte slänga något skräp i skogen.
Vi får i uppgift att utmana Skräptrollet i en dragkamp. Enkel match. Mot tjugofem barn är han chanslös.
Skogens skuggor skänker svalka. Sommi Nävertofs är ett riktigt gentlemannatroll. Hon hjälper både barn och vuxna över stock och sten.
I en glänta träffar vi på Sommentrollet (Karin Andersson) som på vers ger oss i uppgift att samla något grönt och någonting skönt.
– Hämta också något som är riktigt litet och något som av ett djur har blivit bitet, säger hon.
Vandringen går vidare. Plötsligt dyker en kung upp på sin trogna springare, käpphästen Zlatan.
– Här i skogen finns inga jättar längre, säger kungen. Jag har slagit ihjäl allihopa.
Kungen liknar Skräptrollet. Kanske är de kusiner? Men till skillnad från Skräptrollet är kungen en girigbuk.
– Jag tror nog att jag har sett en nyckel här någonstans, säger han. Kanske några guldmynt kan hjälpa mig att minnas.
Sommi Nävertofs frågar om det inte går lika bra med några barn. Men kungen vill inte ha några barn. Han vill ha guldmynt.
– Åh, guldmynt! Jag älskar guld, säger kungen. Javisst. Nyckeln. Jag tror jag såg den under den där stenen.
Och visst! Där är ju nyckeln. Stenen är stor och tung. Men barn har små händer. Och små händer når in under stenar.
Nyckeln är hittad och nu kan vi vända tillbaka till Torpön för att ta reda på vad som finns i skattkistan.
Mot färjan!