– Absolut. Vi är på rätt väg, säger hon. Boxholm är en världsmetropol, det tycker jag, en blomstrande kommun där det är nära till allt.
Men det kan vara svårt – och dyrt – att bedriva specialiserad kommunal verksamhet med få invånare.
Hur ska Boxholm klara fortsatt självständighet?
– Boxholm växer, vi har bra pendlingsmöjligheter och nu är det fart på byggandet också, säger Britt-Marie Johansson. Ibland behöver vi samarbeta med andra kommuner. Vi gör redan det på miljöområdet och kring räddningstjänsten. Det kanske kan bli fler samarbetsområden så småningom. Jag tror att småkommuner kan vara självständiga.
Boxholm är av tradition en typisk S-kommun. Valet 2014 fick Socialdemokraterna 52 procent av rösterna. Sedan dess har opinionssiffrorna för (S) dalat.
Vad skulle hända om ni inte fick majoritet?
– Vi fick väl prata om saken, säger Britt-Marie. Jag tycker vi samarbetar bra redan i de olika partierna, vi är ett sammansvetsat gäng.
Finns det någon du INTE vill samarbeta med?
– Nej. Det tror jag inte. Jo, (SD) förstås, men de finns ju i praktiken inte i Boxholm. De har bara två tomma stolar i fullmäktige.
Britt-Marie Johansson (S) kan fortfarande hoppa till när hon ser skylten utanför sitt tjänsterum. Kommunalråd. Är det hon? Planen var egentligen att bli hushållslärare.
Men ibland går livet sin egen väg, dagen efter skolavslutningen (tvåårig social linje på Kungshöga i Mjölby) fick hon jobb på ålderdomshemmet i Boxholm, och där blev hon kvar länge och väl.
– Jag utbildade mig så småningom till undersköterska och jag har inte ångrat det en dag, säger Britt-Marie Johansson. Att få lära känna alla dessa människor, att höra deras levnadshistorier, att kunna göra något bra för dem.
Första dagen på jobbet kom en av de äldre anställda och sa ganska barskt att "här är vi med i facket". "Jaha", sa Britt-Marie lydigt. "Och du kan bli skyddsombud" bestämde tanten. "Jaha", sa Britt-Marie.
Så gick det till när hon blev fackligt aktiv. Så småningom blev hon anställd i Kommunal. Det politiska engagemanget föll sig naturligt.
– Vi hade inte pratat mycket politik hemma, säger hon, men jag kommer ju från en arbetarfamilj. Vi var sex syskon och pappa jobbade på bruket.
– Jag tycker om tanken på att vi gör saker tillsammans. Låter det klyschigt, kanske? Men jag vill att alla ska vara med.
2002 fick hon frågan om hon kunde tänka sig att sitta i socialnämnden.
– Jag hade ju jobbat i äldrevården så det var kanske inte så konstigt. Först blev jag ledamot, sedan vice ordförande och så ordförande.
2014 ville förra kommunalrådet Per-Arne Larsson sluta, och Britt-Marie fick frågan om hon ville ta över.
– Aldrig i min vildaste fantasi hade jag tänkt mig detta, säger hon. Jag har fortfarande lite svårt att se mig i den rollen. Men det är roligt. Jag får träffa så mycket människor och lära mig massor om helt nya områden. VA-frågor till exempel!
Hon skrattar men blir allvarlig igen.
– Svårast är det när det är dags för budget och man ser att pengarna inte räcker till allt. När man måste prioritera bort sånt som är viktigt, då blöder hjärtat.
Vad vill du satsa på?
– Skolan, äldreomsorgen, fritidsverksamheten. Vi har inte så mycket problem här i Boxholm, och jag tror inte att det finns något som vi inte kan lösa. Har vi inte pengar så finns det kreativitet, känsla och förståelse för varandra.