– Alla småorter behöver ett café, konstaterar Anna Franzén.
Men från och med den här veckan kommer Boxholm att sakna ett vardagsöppet café, då Boxholms nya wienercafé går i graven. För Anna, ägaren till caféet, blev den senaste pandemivågen det som fick henne att kasta in handduken.
– Jag satte mig ned och räknade vid jul och bestämde mig för att jag inte orkar en gång till. Pandemin har kostat på. Den här gången stångar jag mig inte blodig.
Ironiskt nog är det den tidigare framgången som gjort att hon tvingats stänga.
– Vi har sedan jag öppnade för tre år sedan ökat försäljningen. Eftersom jag inte kunnat visa att verksamheten gått sämre under pandemin fick jag inga bidrag.
Anna säger att caféet har gått bra mellan restriktionerna och att hon försökt att anpassa sig efter omständigheterna. Hon tror inte att hon kunnat göra något annat för att rädda caféet.
– Vi har möblerat så att kunderna inte sitter så tätt och de har kunnat köpa med fika hem. Men man sitter inte hemma och fikar själv i ensamhet. Att fika tillsammans är trevligt och handlar om hälsa och välmående. Vi har en del stammisar som fortsatt att komma, men beställningarna från företagen har minskat.
Det var 2019 som Anna Franzén tog över caféet. Det hade då stått tomt en period på grund av en vattenläcka.
– Lokalerna var lediga och jag hade tänkt starta en annan verksamhet, men kommunen ville att det skulle vara ett café här. Jag har alltid gillat att laga mat så jag hoppade på tåget.
– Det blev en snabb karriär, skrattar Anna. Hade inte pandemin kommit hade jag fortsatt. Jag har känt att det funnits potential med en trevlig och mysig miljö.
Det är inte bara med sorg som hon nu stänger caféet.
– Jag har jobbat från kvart i tre på morgonen till nio på kvällen. Nu får jag tid att vara farmor. Jag får ett helt vanligt liv.
Även om pandemin skulle gå över är Anna inte beredd att göra om resan hon gjort de senaste åren.
– Det har varit tufft och jobbigt, men samtidigt fantastiskt lärorikt. Men att stänga ned känns rätt känslomässigt. Nu slipper jag massor med bekymmer.
Hon hoppas att någon ny kan ta över och att den nya ägaren kan få någon form av stöd från kommunen eller staten. Men för Anna är framtiden ett frågetecken.
– Jag får anmäla mig hos Arbetsförmedlingen. Jag är utbildad sköterska inom psykiatrin och där behövs det säkert folk.