Gunnel Hillås jobbade 20 år på Etnografiska museet i Stockholm där hon bland annat tog hand om den japanska teceremonin som är en konstart.
Gunnel Hillås, 60, har ännu inte hunnit packa upp sina flyttkassar när vi träffar henne på kontoret i Boxholms församlingshem. Från kontoret tar vi två stolar och går ut i solskenet.
Ryktet om att den nya prästen är en mångsidig konstnär har nått många ortsbor långt innan hon kom. Förra året publicerades hennes roman "Se på månen, se på mig", där handlingen utspelas i Istanbul och en av huvudsrollsinnehavarna är Gud.
– Växer man upp i en miljö där det finns en tro på Gud, så som jag gjorde, bygger man upp bilder av hur Gud är. Jag tycker om att tänka om och diskutera Gud.
Och detta går utmärkt att kombinera med den japanska teceremonin, Chadô.
Gunnel Hillås vigdes till präst 2015 och innan dess har hon hunnit med mycket annat.
Hon jobbade 20 år på Etnografiska museet i Stockholm där hon bland annat tog hand om den japanska teceremonin. Det är en konstart och man ansöker om licenser varefter man praktiserar. Och det har Gunnel Hillås gjort.
– Det finns 32 grundformer hur man kan göra japanskt te i Urasenketraditionen. Jag har licens för att lära ut den enklare formen. Teceremonin bygger på harmoni, respekt och renhet, både yttre och inre. Ceremonin är också en spirituell övning. Föremålen som används i ceremonin är från Japan och de är strama och enkla. I en kopp te finns hela universum som kan upplevas om man fokuserar på nuet.
För det är det enda som vi människor har, enligt Gunnel Hillås.
– Oavsett hur utbildade eller erfarna vi är och oavsett alla våra planer är det bara nuet som vi har och man vet aldrig vad som kommer att hända nästa stund.
Kan vi vanliga människor verkligen uppleva allt detta och se universum i tekoppen genom att vara med i japanska teceremonin?
– Terummet, ceremonins tydliga form och föremål lämnar mycket utrymme åt det inre och upplevelsen av att allt hör ihop. Samhörighet med naturen är viktig i teet. Harmoni, respekt och renhet i relation till omgivning och sig själv ger sinnesro.
Till Gunnel Hillås konstnärliga gärningar hör också filmen Cora, som hon har både regisserat och spelat in på Skrivarskola och filmmanuslinje i slutet av 90-talet.
– Det är en kort film om en tonårstjej och om existentiella frågor som hon tänker på.
Under åren släppte hon aldrig sin tonårstanke om att bli präst. Efter studier i filosofi pluggade hon teologi och det var då hon upptäckte att hon fortfarande ville bli präst.
Gunnel Hillås skrev romanen "Se på månen, se på mig", där handlingen utspelas i Istanbul och en av huvudsrollsinnehavarna är Gud.
Efter prästvigningen 2015 har det blivit varierade uppgifter, bland annat blev hon präst på Gotland i lite mer än tre år. När tjänsten i Boxholm blev ledig sökte hon.
– Jag är född i Tranås och det känns lite som att komma närmare barndomstrakter efter att ha bott i många år i Stockholm.
För Gunnel Hillås är det allra viktigaste i hennes jobb mötet med människor. Och öppenhet i samtalet.
– Gud är genom människor, det är vi som ska förvalta det goda. Saknas det goda får det negativa utrymme. Det är förskräckligt att se bilderna från Ukraina. Jag trodde att vi människor har kommit längre genom informationssamhället.
Vad säger du till människor som undrar varför man ska vara kvar i Svenska kyrkan?
– Det är bra att man tänker medvetet varför man är med. I stället för att gå ur kan man vara med och forma kyrkan. Genom att man är med bidrar man också till att den finns kvar. Ibland uppfattar jag det som att man tänker på kyrkan som på en gammal förälder, det är bra att den finns om det händer något.