Löven lyser som guld på backen kring uthusen hos Arne Fälth. På den ena byggnaden är årtalet 1982 inristat.
– Jag inredde huset som ateljé det året, berättar han.
Arne Fälth är nu 79 år.
Han går sakta över gårdsplanen. Den vackert arbetade käppen sprätter bort löven för varje steg. Vi går in i ateljén. Rummet är fullt av målningar, teckningar och skulpturer.
– Jag funderar på om jag ska donera bort det mesta, säger han.
Det är kallt.
Hösten gör sig påmind även inomhus nu när den stora vedpannan mitt i rummet inte brinner.
Vi går vidare till nästa hus. Där finns också spår av Arne Fälths skapande genom åren. Ett fåtal av verken har aldrig visats offentligt. De flesta har uppmärksammats runtom i Sverige och även utomlands. Vi sätter oss vid köksbordet i en av stugorna. Här värmer både kaffet och luftvärmepumpen gott.
Skapar du fortfarande?
– Ja, jag kan jobba upp till tio timmar per dag, säger Arne Fälth.
Hans utställningar har varvat Sverige några gånger, berättar han. En av hans senaste var paradutställning på Östergötlands museum 2010.
Vi pratar om hans sätt att arbeta.
– Jag mottar mentala meddelanden och sedan utför jag dem, utan att ifrågasätta intellektuellt. Även om det strider emot förnuftet. Börjar jag låta intellektet styra, blir det jag skapar totalt meningslöst.
Han förklarar att det handlar om en slags filosofi och religion.
– Mellan sömn och vaka kommer det. Då kan jag se in i evigheten. Därifrån tar jag mina bilder. Då kommer medierna, de som talar till mig, säger Arne Fälth.
Han säger att det kanske låter naivt, men för honom är det en givande process.
– Även om den kan vara jäklig, har den gett mig allt. Jag har lärt mig mycket.
I fönstret står en lång rad av Arne Fälths skulpturer. Ute faller höstlöven. Arne häller upp påtår.
Redan som liten ritade han mycket. Han började sedan måla och göra skulpturer i trä.
– Jag säger som Picasso, det vi lärt oss, har vi lärt oss själva.
Han berättar hur han som ung på 1960-talet reste omkring och sålde sina verk.
– Beninmacken i Skänninge var en av de första att sälja mina skulpturer.
Hans resor förde honom till slut till Linköping och konstnären Nils Harriland.
– Jag minns hur han satt vid sitt skrivbord med en tallrik ärtsoppa framför sig första gången vi träffades. På den tiden hade jag långt skägg och när jag kom in sa han, "God dag Jesus".
Han sa också till Arne Fälth att han inte skulle åka omkring och sälja, utan istället ta hjälp av någon.
– Det var då tåget började rulla. Gunnar Hellman som på den tiden jobbade för staten med att leta upp talanger och ny konst ordnade en vandringsutställning med mina verk.
Sedan dess ägnar Arne Fälth så gott som all sin tid åt konsten.
Ett flertal av hans verk finns i offentliga miljöer, bland annat på skolor i Nacka kommun, Universitetssjukhuset i Linköping, Vrinnevisjukhuset i Norrköping och på Bokens äldreboende i Mjölby.
– Nu skulle jag vilja att någon kan föra mina verk till torgs. Jag har inte motivationen att ha en utställning. Det är oerhört arbetsamt, säger han.
Ska du inte gå i pension någon gång?
– Jag ska, precis som Picasso, göra mitt sista skapande i sängen. Man ska verka så länge man lever.