Det är inte första gången som konstnärinnan Sofia Hultin gör en stadsvandring på temat "I'm every lesbian" där hon i jagform berättar utdrag ur intervjuer hon gjort med homosexuella kvinnor från orten. Men aldrig tidigare har hon gjort det i ett så litet samhälle. Det gör det lite speciellt, men samtidigt är berättelserna ofta allmängiltiga.
Man skulle kunna tänka sig att en liten bruksort är extra svår att leva i för en person med en läggning som avviker från normen. Men 27-åriga Evelina Ekengren, som är en av de intervjuade kvinnorna, tycker inte det.
– Jag tror att det beror på hur man är. Ens egen bakgrund och karaktär spelar in. De flesta här känner till mig, säger hon.
Evelina är född och uppvuxen i Boxholm och har jobbat i sju år på bruket. En grabbig miljö där hon aldrig haft problem – kanske för att hon hela tiden varit tydlig med vem hon är.
Sofia tror att det kan vara både bra och dåligt att komma ut i en liten ort jämfört med i en storstad.
– Jag har en känsla av att man tar mer hand om varandra. Få är homofoba, men många är okunniga om HBTQ-frågor, menar hon. Och det finns även de som har blivit mobbade eller utfrysta.
Skolan har en viktig roll menar både Sofia och Evelina. När Evelina gick i skolan lyste HBTQ-information med sin frånvaro. Faktum är att det var under regnbågsveckan som RFSL för första gången besökte skolan.
– Just i tonåren är det många som försöker hitta sin identitet och då är det viktigt att skolan inte är tyst – eller pratar bort de här viktiga frågorna, menar Sofia.
Det är stor skillnad på negativa attityder mot bögar respektive mot flator.
– Killar utsätts för våld och hat medan tjejer blir osynliggjorda eller exoticerade, de kan få sexuella inviter av hetero-killar, berättar Sofia.
I intervjuerna finns både det positiva och negativa. Flera berättelser är gulliga och romantiska och handlar om kärlek. Några handlar om hur det var att komma ut som lesbisk. Sofia väver ihop citat från intervjuerna med berättelser om hur samhällets syn förändrats, hur lagarna ändrats. Och under vandringen söker Sofia upp platser där några av berättelserna utspelar sig.
– De individuella berättelserna är viktiga. Jag tror en vandring gör dem mer levande och nära för publiken, säger Sofia som tidigare gjort vandringar i större städer, både i Sverige och utomlands.
Evelina höll tal förra måndagen när regnbågsveckan invigdes. Hon säger att hon var så nervös att hon inte kunde prata.
– Jag presenterade mig, att jag jobbat på bruket, att jag gillar tjejer, att jag är lik mamma och pappa – han har också jobbat på bruket. Jag är väl en riktig boxholmare, skrattar hon.
Fast inte riktigt, för hon har flyttat till Mjölby och jobbar nu på Toyota.
Regnbågsveckan blev lyckad, tycker Anya Feltreuter på Boxholms bibliotek. Det kom en hel del folk, ett 60-tal på invigningen – och det blev många samtal. Hon räknar med att veckan får en fortsättning.
– Den stora behållningen var väl att vi har börjat diskutera. Många har varit positiva och velat berätta, säger hon.
I onsdags besöktes Boxholm av Marie Tomicic, författare och grundare av förlaget Olika, och berättade varför det skrivs så många barnböcker om pojkar. I fredags var det drag-workshop på fritidsgården och man tittade på filmen "Fucking Åmål".