För andra året i rad var det rullstolsrally i centrala Boxholm.
Tidigare har loppet, som arrangeras av Rekryteringsgruppen Aktiv rehabilitering, körts i utkanten av Boxholm, men förra året drog man in till centrum. Det var ett riktigt lyckokast.
-- Det är betydligt roligare när en massa folk tittar på och hejar fram deltagarna utmed banan, tyckte Peter Fahlström, rullstolsburen efter en dykolycka.
-- Idag står jag själv över eftersom jag har fullt upp med kringaktiviteter och i den här värmen är jag tacksam över att slippa åka.
Uppemot hundra startande värmde till dunkande discomusik och när startskottet gick for Sofia Dettman iväg som en projektil på sin blå racer-rullstol. Inte att undra på, OS-medaljör som hon är. Vissa försökte hänga på medan det stora flertalet, däribland undertecknad, tog det betydligt lugnare.
Slingan som kördes mätte 1,3 kilometer och skulle köras helst tre men max sju varv.
Redan i första backen på Wrangels väg började mjölksyran göra sig påmind och hjulen rörde sig knappt, hur mycket jag än tog i.
Backen tycktes aldrig ta slut och den ena efter den andra passerade förbi. Det fanns till och med de som backade uppför backen. Kanske värt att pröva på nästa varv.
Nu blev det inget nästa varv. Nedförsbacken vid Stenbocksskolan satte definitivt stopp för de planerna
Utan rutin är det väldigt svårt att få stopp på en framrusande rullstol. Ska man dessutom ta en tvär kurva, kommer fegheten ofelbart insmygande.
-- Det gick undan ordentligt i backen, men har man suttit i rullstol ett tag är det inte svårt, sade Keijo Tähti från Stockholm. Jag åkte två varv men det var värre att gå.
Efter en arbetsplatsolycka för drygt två år sedan är han beroende av en rullstol, men klarar att gå kortare sträckor.
-- Jag var med på lägret även förra året och det är perfekt här i Boxholm med idrottshall, simhall och allt inom bekvämt avstånd, menade han.
13-årige Kenny Sörtely från Alvesta hade tänkt köra tre eller fyra varv. Det blev tio!
-- Det var så kul så det var bara att köra på, sade Kenny efter loppet. Pappa Jimmy körde sex varv och hann bli varvad fyra gånger av sin son.
-- Det gör mig inte ett dugg. Jag känner enorm stolthet och glädje över Kennys prestation. Inte minst med tanke på att han aldrig suttit i en liknande rullstol tidigare.
-- Oerhört imponerande, tyckte Staffan West, ledare på barnlägret som verkligen fick kämpa för att hänga med Kenny de tio varven.
-- Jag slog honom i spurten med några decimeter, konstaterade Kenny Sörtely glatt medan han rullade in i depån för en välförtjänt glass.
