Vi har inte lurat Arla, menar Göran Lundström, som nu avgått som kommundirektör i Boxholm.
För konflikter har inte saknats under hans 18 år på posten som högsta tjänsteman i Boxholms kommun. Den senaste är inte utagerad än. Arla och kommunen har helt olika versioner av hur mejeriköpet gick till.
Vi tar en promenad genom centralorten i Boxholms kommun. Från kommunhuset vid torget går vandringen via skolan genom villaområdet Fällhagen, ner till Ovako som får representera den gamla bruksorten Boxholm. Vi passerar den ostliknande cisternen, smiter över 32:an mellan långtradarna och går bort förbi brandstationen till Boxholms numera mest kända byggnad med sin skylt på en skrattande bonde.
– Jag är väldigt glad för att det är verksamhet här nu. De har sagt att det ska bli ett fullskaligt mejeri med olika produkter, inte bara ost, säger Göran Lundström och förnekar inte att mejeriaffären är det bästa han gjort för Boxholm.
Konflikten med Arla är inte avgjord, men Göran Lundström är övertygad om att det blir kommunen som får sista skrattet.
– Det som känns bra är att Arla underskattade oss. De trodde att de kunde lura på oss en fastighet att riva. Sådana som agerar på det sättet tycker jag det känns bra att klämma åt.
Men kommunen har också varit lite lurig, eller?
– Vi hade inte kunnat tala om för dem att vi hoppades att det skulle bli ett fullskaligt mejeri. Det hade inte funkat.
En staty i stället för en cistern, kanske? Göran Lundström var direkt medverkande till att åter få osttillverkning i Boxholm.
Hur ska det här sluta då? Tingsrätten har bett parterna att komma till en förlikning. Han är medveten om att en sådan diskussion kommer att inbegripa honom. Det kommer dra ut på tiden, men det stör inte Göran. Sista dagen på kontoret i kommunhuset gjorde han 30 juni. Men sysslolös blir han inte. Han har tagit upp sin juridiska firma och kan tänka sig att ta uppdrag.
– Jag tycker själv att jag varit ganska framgångsrik på att förhandla, så jag tar gärna på mig uppdrag.
Dessutom planerar han att ta upp sin snickarkarriär. Och att ta sådana uppdrag, både byggsnickeri och möbelsnickeri. Han håller på och inreder en verkstad i huset utanför Tranås. Han har även fått erbjudanden om styrelseuppdrag. Så det låter som han får en i högsta grad aktiv pensionstid. Själv erkänner han att han är en arbetsnarkoman.
– Men jag ska börja från noll och stanna vid en lagom nivå. Bara göra sådant som känns roligt, säger han.
Det var 2003 som han fick jobbet som kommunchef. Han sökte det utan att veta var Boxholm ligger. Han hade just blivit av med jobbet som jurist på ett taxiföretag, i och med en upphandling i Jönköping. Per-Arne Larsson var nytillträtt kommunalråd och personalchefen Sune Fritz såg fördelar med att få en jurist på posten.
Snickeri och affärsjuridik kommer Göran Lundström att fortsätta med efter pensionen. Men tiden som kommuntjänsteperson är över efter 18 år.
Det första han fick ta tag i på nya jobbet var att bygga upp en styrnings- och ledningsstruktur som länge varit eftersatt. Ihop med administrative chefen Ingemar Nordström och omsorgschefen Birgitta Palmqvist arbetade han med struktur och värdegrund för att få det "samarbetsklimat" som både politiker och tjänstemän i kommunen nu har som sitt mantra.
– När jag kom hit var politiken och förvaltningen som två läger som krigade mot varandra. Politikernas grundinställning var att tjänstemännen lurade dem. Har man den inställningen så blir det inget bra samarbete.
Göran Lundström tycker att han lyckades bra med att ändra kulturen i kommunen. Men Boxholm har ett arv efter en gammal brukskultur, som i viss mån lever kvar. Det märks, tycker han.
– Det fanns en brukspatron som bestämde allt och det har satt sin prägel. Både arbets- och privatliv var i händerna på en överhet, som å andra sidan såg till att ta hand om bruksarbetarna.
Han menar att den rollfördelningen lätt fortsätter att råda på bruksorter. Att kommunalrådet blir en ny patron. Även kommundirektörens egen roll blir tung, och det är inte så bra, menar han.
Visst finns det bruksmentalitet kvar i Boxholm. Men Göran Lundström tycker att han varit med och moderniserat den kommunala förvaltningen.
Han har haft ett stort ansvar och hoppat in både som skolchef och socialchef under längre perioder, vid sidan av att vara kommundirektör. En stark maktkoncentration till en enda person.
– Det är riskabelt. Och därför är det bra att jag slutar nu. Men jag har gjort mitt bästa och försökt göra rätt hela tiden.
En ledande politiker i kommunen fick av Corren frågan vem som egentligen bestämmer i Boxholm. Svaret blev: "Den som bestämmer är Göran Lundström. Men skriv inte att jag sagt det."
Han är alltså utbildad i konflikthantering, och det har varit en del konflikter i kommunen under hans år.
Den värsta av dem – och den största kritiken mot honom – kom i samband med att kommunen placerade två barn 2018. Många Boxholmsbor, inklusive barnens morföräldrar, kritiserade kommunens agerande hårt, särskilt när man tog polisens hjälp med att omhänderta barnen inför öppen ridå, och mediers bevakning. Kritik kom även från Ivo.
– Det är nog det värsta som hänt mig under de här åren. Det är svårt när barn far illa. Det blev helt fel. Vi följde inte regelboken från början, säger han.
Maj 2003. En nytillträdd Göran Lundström (i kavaj) testar alkoholfritt vin vid en säkerhetsdag. Till höger kommunalrådet Per-Arne Larsson.
Missnöje blev det också när han och socialchefen 2004 och framåt minskade ner serviceboendet och ersatte det med hemtjänst. Många brukare och framför allt deras anhöriga rasade och såg det som en nedrustning av den kommunala servicen, medan kommunen menade att man mer lyssnade på brukarnas egentliga behov.
Konflikt uppstod 2011 om läkarvillan, kommunhusets grannbyggnad, som han renoverade och bodde i på 700 kvadratmeter bostadsyta. Det blev kritik om att sitta på dubbla stolar när han skulle hyra ut lokaler i huset till kommunens dagverksamhet.
Men en kris är inte över än?
– Jag ser inte mejeriet som en kris. Det är en jättestor framgång. Om vi lyckas hålla liv i mejeriet så borde jag och Brittis få en staty i Boxholm i stället för kritik, säger han och känner sig bara väldigt nöjd med vad han och kommunen åstadkommit.
Men i danskar är Göran inte så förtjust. I alla fall inte att göra affärer med. Arla har dansk ledning och det var ett danskt bolag som köpte och lade ner sågen i Boxholm. Dessutom tog hans förra arbete slut på grund av ett danskt företag som han tycker sjabblade.
Göran Lundström hoppas bli ihågkommen som den som räddade osten kvar i Boxholm.
Själv är Göran från början från Piteå och tycker att det finns likheter med Boxholm. Skogen är viktig för honom, han gillar att gå i skogen. Ett annat norrländskt arv är hans intresse för att åka skidor. Han har ett hus i Åre och kommer att alternera mellan bostaden utanför Tranås och Jämtland. Sista juni jobbade han sista dagen. Pensionen inträder första augusti. När han kan lägga mejerifrågan på hyllan – med eller utan staty – återstår att se.