Amstaffhanen Sepo är en omplaceringshund som nu fått sitt hem hos Joline.
När Joline Heinebäck öppnar luckan där bak på sin bil börjar två ivriga hundar att skälla i sina burar. Både Hera, som är en belgisk vallhund malinois, och amstaffhanen Sepo vill ut och röra på sig. Men tyvärr för Hera får hon stanna kvar i bilen denna gång.
– Hon har ett trasigt korsband så hon får vila och köra lite mer rehab innan hon får springa omkring igen, säger Joline.
Sepo däremot vill gärna vara med och trots att han bara har bott hos Joline i tio veckor är han med på noterna när hon gör kommandon.
– Amstiffhundar har tyvärr lite dåligt rykte och många är rädda för den rasen. Det är lite synd för Sepo är jättesnäll.
Till sommaren är Joline utbildad hundinstruktör och hon är då även beteendevetare för hundar. Hon hoppas på att få jobba med hundar i framtiden.
Du har alltså inte haft honom sedan han var valp?
– Nej, han är en omplaceringshund som har haft flera hem trots att han bara är 1,5 år. Men han och Hera går bra ihop så nu är han min hund.
De är inte bara Jolins hundar, de är även hennes klasskamrater. Hon går hundutbildningen på Sommenbyggdens Folkhögskola i Tranås och där är även elevernas hundar välkomna.
– Det är nästan ett måste att ha en egen hund på en sådan utbildning, det blir svårt med den praktiska delen annars. Vi är 19 elever i klassen och som tur är kommer våra hundar bra överens.
Jolines hund Hera.
På hundutbildningen i Tranås är eleverna egna hundar välkomna.
Gillar de att vara med eller blir de skoltrötta?
– De trivs bra men de kan vara lite trötta på helgerna ibland om det varit mycket i skolan.
Hundutbildningen i Tranås är på ett år, där utbildas eleverna för att bli beteendevetare och instruktörer för hundar. Utbildningen innehåller även teori där man lär sig olika inlärningsmetoder och hundens olika stadier från valp till senior.
Vilken del av utbildningen tycker du är mest intressant?
– Det är det vi läser just nu, beteendevetare för hund. Där får man tänka till om varför hunden är på ett visst sätt och vad som kan vara problemet.
Hundar kan till exempel ha separationsproblem eller besvär i mötet med andra hundar. Joline sökte nyligen på sociala medier efter projektekipage där hunden har den typen av problematik.
Joline Heinebäck, från Boxholm, går hundutbildningen på Sommenbyggdens Folkhögskola i Tranås. Amstaffhanen Sepo går i samma klass som Joline liksom hennes andra hund, Hera.
Har du fått några svar på annonsen?
– Ja, jag fick fler svar än jag trodde att jag skulle få. Så jag kan inte ta emot alla ekipage just nu. Jag har kommit igång med en hund hittills och ska hinna med de andra nu i vår.
Joline kommer att bli färdig med sin utbildning i sommar och hon är fortfarande osäker hur hon ska gå vidare med det hon lärt sig. Eftersom hon blir utbildad instruktör för hund skulle hon kunna öppna företag och ha privata kurser. Att bli föreståndare på ett hunddagis är också ett alternativ när man gått denna kurs.
– Jag vet att det kan bli svårt att få ett jobb men drömmen är att jobba med hundar, jag skulle tänka mig att exempelvis utbilda polishundar.
Hunden Hera har en korsbandsskada och måste köra rehab innan hon kan springa omkring som hon vill.
Hon har ibland jobbat på brukshundsklubben i Boxholm.
– Jag har hjälpt till där ideellt med att bland annat leda olika kurser.
Joline ser i stort sett bara fördelar med att ha en hund, eller som i hennes fall, två hundar. Att ha hund kostar pengar med mat och försäkringar men det är det värt tycker hon.
– Man får så mycket kärlek tillbaka och de blir alltid så glada när de ser mig, säger hon.
Är det någon gång det är jobbigt med hund?
– Det är väl om man är väldigt sjuk så man inte orkar ge dem den uppmärksamhet de är värda. Då får man lite dåligt samvete även om de känner av att man inte mår bra.