Hon tar emot i sitt kontorsrum på Stenbocksskolan. Det är sportlov och tyst i elevernas stora uppehållshall utanför glasväggen. Annars kan det hända att en förlupen biljardboll dunkar i rutan, berättar hon.
Rozita Hedqvist kom till Boxholms äldreomsorg 2004 i en tid när det fortfarande återstod stora förändringar i äldrevården som varit under omdaning sedan 70-talet. Allt i takt med att andelen gamla ökar, blir äldre – men även friskare.
Tendensen att man bor kvar hemma uppmuntrades av kommunerna och ledde ofta till konflikter med brukare, och kanske framför allt med brukarnas anhöriga. Rozita hamnade i hetluften ganska direkt. Inte sällan var det personalen som var kritisk.
– Jag blev ifrågasatt i flera år. Ibland blev det ganska aggressivt. Men jag var van från Eksjö där jag hade jobbat med förändringar inom omsorgen, säger Rozita Hedqvist.
På 90-talet hade man byggt servicehus, men tänket från det gamla systemet med ålderdomshem och långvård fanns kvar, menar hon. Det var omsorgen som bestämde vad brukaren behövde. Att flytta till en institution leder lätt till att man förlorar initiativet och blir passiv.
– Det egna boendet kan vara tryggheten. Vi började lyssna på brukarens behov. De flesta vill bo kvar hemma. Klara sig själv. Om man kan.
Det händer att barnen vill att föräldern ska ha hjälp. Eller flytta till ett boende. Som det brukade vara förr. Det är dags att flytta till Bjursdalen när man blir gammal, menade de.
– Men det tänkandet har minskat på senare år. Både inom förvaltningen och bland anhöriga, menar Rozita som ser det som ett positivt mått att Boxholm har länets lägsta andel boende i särskilt boende per capita.
Hon berättar om sin bror som är svårt sjuk i Parkinson. Hans passion är att fiska och han kämpar hårt för att kunna göra det, trots sjukdomen. Rozita menar att man måste ta vara på den livsgnista som finns hos varje människa.
2004 slutade skolchefen Gösta Högberg. Det fanns ett besparingskrav på kommunen och Rozita blev tillfrågad om att sköta även det jobbet. Hon hade suttit som utbildningsnämndens ordförande i Eksjö kommun så kunskaper hade hon. Men det blev väl mycket jobb, tycker hon. Särskit som det sammanföll med att Skolinspektionen detaljgranskade Boxholm och kom med allvarlig kritik när det gäller medelmåttiga resultat, kvalitetsarbete som släpade efter och bristande dialog i organisationen. Ett vitesföreläggande ställdes mot kommunen. Man skulle få böta 1,1 miljoner kronor om inte åtgärder sattes in.
– Vi skulle inte vara nöjda med att eleverna blir godkända och kommer in på sina gymnasieval – där de klarar sig bra. Skolinspektionen ville att vi ställer högre krav än så.
Skillnaderna är stora mellan Eksjö och Boxholm. Två helt skilda kulturer, menar hon. Låg utbildningsnivå i Boxholm och en bruksanda där facket och partiet är basen i samhället (Rozita var själv S-märkt politiker). Kanske är det typiskt att man nöjer sig med att barnen klarar sig igenom skolan. Där någonstans slutar ambitionerna.
– Eksjö är en högborgerlig miljö, det är arvet efter regementena som färgat andan. Typiskt är att herrarna håller upp dörren för en dam, säger Rozita och tillägger med ett skratt att det inte händer så ofta i Boxholm, vilket å andra sidan kan vara ett tecken på mer jämställdhet, tror hon.
I veckan slutar hon sina två jobb i Boxholm. Maken är redan pensionär. Nu ska hon ägna mer tid åt barnbarnen, och mindre åt bussen och tåget mellan Eksjö och Boxholm. En nyanskaffad husbil kan komma till användning. Hon har länge längtat efter att resa i Norrland, och maken vill till Norge – så de ska säkert komma överens om en rutt.
– Jag tycker att jag är privilegierad. Det finns många äldre som inte får över mycket av pensionen. Det är så att man skäms lite, säger hon.
Politiken tror hon inte att hon ger sig in i igen. "Det är så mycket makt och intriger". Men det finns ju gott om intresseföreningar som engagerar sig i samhället. Inte minst pensionärsorganisationer.