Mycket av träningen består av att stå i ställning och alla i laget drar ihop oavsett ålder och kön.
Det är ett taggat gäng som har samlats på Vivåsen för att träna dragkamp med Boxholmsklubben Björke SK. Det är både tjejer och killar och en mix av åldrar och alla tränar tillsammans.
– När vi åker på tävling åker vi oftast med ett mixlag, säger artonåriga Ellen Lilja som är en av tjejerna i laget.
Sist uppför backen till Björkes träningsplats är klubbens ordförande Conny Ottosson som är en av de äldre i laget.
– Jag tänkte inte komma i dag men så hörde jag att Corren skulle komma på besök, skrattar han.
Har du dragit dragkamp länge?
– Jag började sent, när jag var 45 år. Jag är 63 år nu och är en av de äldsta i Sverige som tävlar tror jag.
Kåda på händerna är ett måste när man drar dragkamp. Det finns olika tjocklekar och man väljer bland annat kåda beroende på väder och värmen i händerna.
Någon som inte tränat och tävlat lika länge är trettonåriga Ester Schander, som började med dragkampen för ett år sedan. Pappa Andreas var en stor bidragande faktor till att hon började.
– Pappa började träna dragkamp igen och då följde jag med honom en träning. Jag tyckte det var kul och fortsatte.
Ester har tävlat en gång och hon tycker att det gick bra. Att tävla med ett mix-lag passar henne bra och i när hon tävlar med laget har hon positionen som etta eller tvåa.
– Om man är etta står man längst fram i laget, förklarar hon.
Vad är tuffast med dragkampen?
– Händerna! Man har nästan alltid ont i händerna och ibland får man sår. Men nu har pappa byggt något hemma i källaren så vi kan träna på att bli starkare i händerna.
Ester Schander är en av de yngsta i Björke SK:s mixade lag. Det tuffaste med dragkamp tycker hon är att man nästan alltid får ont i händerna.
I Björke är dragkampen lite av en pappa/dotter-sport. Ester Schander följde med pappa Andreas på träningen och nu satsar de på att komma med i landslaget. David Lilja och dottern Ellen är båda med i det svenska landslaget.
I sporten dragkamp får man valkar och ont i händerna. Kletig blir man också av kåda, men ”man vänjer sig” konstaterar Conny Ottosson som är en av lagets äldsta deltagare.
Precis som pappa Andreas siktar Ester på att komma med i landslaget i framtiden. Björke SK är en anrik klubb som har både internationella och nationella framgångar och har haft flera tävlande med i Sveriges landslag.
Under dagens träning är tre landslagsmeriterade personer på plats: David Lilja, Erik Nyenger och Ellen Lilja.
Andreas Schander satsar på att komma med i landslaget till VM 2028. Bakom Andreas står Erik Nyenger som redan nu är med i landslaget, liksom dagens ledare David Lilja.
Ellen Lilja, 18 år, gjorde landslagsdebut förra året på World Cup som gick i USA. Trettonåriga Ester Schander, till höger, hoppas på att också ta en landslagsplats i framtiden. Hon har tränat dragkamp i ett år nu och känner att hon blivit mycket starkare.
– Jag är kallad till landslaget i år igen inför årets VM, så det är kul. Samtidigt är det svårt att hinna med skolan när man är med där så jag får se hur jag gör, säger Ellen.
Det är Ellens pappa David som håller i dagens träning och han peppar de som står och drar i repet. Och trots att det är mycket mjölksyra i armar och ben är det ingen som klagar.
– Vi är ett bra gäng, men det skulle var kul om det kom lite nya som ville testa på, både tjejer och killar säger Elin.
Gör ni något för att få nya till laget?
– Skolan i Boxholm har varje år en turnering för högstadieeleverna där vi från Björke hjälper till. Då är det förhoppningsvis någon som gillar sporten och vill fortsätta med dragkampen.