Det Àr en trött Malva som ligger i sin hundbÀdd och vilar efter ett par dramatiska dygn dÄ hon var fast nere i ett grÀvlingsgryt i à sbodalen utanför Boxholm. Husse och matte, Karl och Annika Elmstedt, pustar ut och Àr glada att allt slutade bra trots allt.
â Jag hade nĂ€stan gett upp hoppet, sĂ€ger Annika som blir mĂ€rkbart rörd nĂ€r hon pratar om de senaste dagarna.
Det var i söndags eftermiddag som Malva försvann.
â Vi började jaga pĂ„ förmiddagen. Det var fint vĂ€der och allt var bara bra, sĂ€ger Annika.
Halv tre pÄ eftermiddagen vÀnde allt nÀr hon sÄg Malva springa efter en grÀvling ner i ett gryt. Hon försökte fÄ tag i sin hund och gjorde allt för att locka henne tillbaka, men det var för sent.
â Först hörde jag Malva skĂ€lla och morra nere i grytet, men sedan blev det tystare och tystare.
Annika och Karl fick rÄdet av hundkunniga att lÀmna platsen en stund för att sedan ÄtervÀnda och se om Malva tagit sig upp nÀr det blivit lugnare runtomkring. Men vÀl tillbaka visade sÀndaren som satt pÄ Malva att hon var kvar nÄgonstans nere i grytet. Det var fortfarande knÀpptyst. DÄ började husse och matte kÀnna paniken komma.
PÄ mÄndagen kom nÄgra av deras grannar med spadar och började grÀva runt flyttblocket dÀr Malva försvunnit. Annika skrev ocksÄ inlÀgg i olika grupper pÄ Facebook dÀr hon bad om hjÀlp att grÀva efter deras hund.
â Det var nio personer som grĂ€vde i nĂ€stan tvĂ„ dagar. Ăven en polis med metalldetektor kom för att se om Malvas halsband gav utslag. Men allt var bara tyst.
Hur kÀnde du som matte i den situationen?
â Jag var jĂ€tteledsen, jag trodde inte att Malva skulle klara sig. Hur lĂ€nge kan en hund leva under jord utan mat och vatten, tĂ€nkte jag.
En som sett inlÀgget pÄ Facebook var Johan Axelsson frÄn Linköping som Àger erfarna grythundar. Tillsammans med sin tax Sally kom han till grytet pÄ tisdagskvÀllen för att bidra med sin hjÀlp.
â NĂ€r Sally sprang ner i gryten drog hon Ă„t ett hĂ„ll dĂ€r vi inte hade grĂ€vt. NĂ€r hon markerat pĂ„ samma stĂ€lle tre gĂ„nger sa Johan att vi skulle grĂ€va dĂ€r.
NÀr de grÀvt en och en halv meter ner i marken hördes ett hundskall frÄn Sally. Strax dÀrefter hördes skall frÄn tvÄ hundar och dÄ brast det för Annika.
â Malva satt fast i sanden men hon var vid liv! Hon gnĂ€llde nĂ€r hon sĂ„g oss och vi hejade pĂ„ henne att hjĂ€lpa till att grĂ€va.
Det tog ungefÀr en kvart att fÄ upp Malva och otroligt nog var hon helt oskadd.
â Johan och Sally Ă€r hjĂ€ltar, utbrister Annika.
Johan berömmer Sally, men tycker inte sjÀlv att han Àr en hjÀlte. Han Àr mest glad över att det gick bra och att de kunde hjÀlpa till.
Han Àr kommunjÀgare i Linköping och Sally Àr trÀnad för att hitta rÀtt pÄ grÀvlingar under hus och altaner.
â NĂ€r hon kom pĂ„ plats och sprang ner i grytet kunde vi följa henne via sĂ€ndaren pĂ„ hennes halsband. DĂ„ sĂ„g vi att hon markerade pĂ„ ett stĂ€lle lĂ€ngre bort Ă€n dĂ€r det grĂ€vts och det var ju dĂ€r vi sedan grĂ€vde fram Malva.
Johan sÀger att det kÀndes bra nÀr han drog ut henne ur hÄlet och det vÀrmde att ta del av husse och mattes glÀdje och tacksamhet.
Du mÄste vara stolt över Sallys insats ocksÄ?
â Ja, hon Ă€r en jĂ€tteduktig liten tax, hon Ă€r en liten tuffing.
Malva ska nu fÄ en grytpejl, sÄ hon blir lÀttare att spÄra. Innan dess fÄr hon vila upp sig.
Hur mÄr hon nu?
â Hon Ă€r trött och sover mycket. Hon har magrat av sĂ„ vi har gett henne smĂ„portioner med mat för att magen ska fĂ„ vĂ€nja sig.