Ola Lindroth började med att fiska kräftor under det fria fisket i Vättern. Numera arrenderar han och Caroline fiskevatten utanför Vadstena.
Det är inte ofta som en reporter är uppe samtidigt som tidningsbudet. Men vill man följa med kräftfiskarna Ola Lindroth och Caroline Nordell gäller det att ställa klockan tidigt.
– Det är skönt att få det avklarat. Då kan man åka hem och lägga sig en stund på eftermiddagen, säger Ola när vi ses utanför parets hus i Strålsnäs.
Betet för dagen är laxhuvuden och de ligger lastade i en tunna i bilen. Ola och Caroline arrenderar fiskevatten i Svartån och i Vättern. Den här dagen ska vi till småbåtshamnen i Vadstena och se om det finns några kräftor i burarna de har i vattnet utanför.
– Idag blir det nog rätt stökigt för det blåser en del, säger Ola. Vi har tre platser där vi har burar. Vi kommer åka till ett ställe där det är hyfsat med lä.
När vi kommer fram till Vadstena visar det sig att han har rätt. Det går stora vågor på Vättern. Vädret hindrar oftast inte dem från att ge sig ut. Men det finns en gräns.
– Förra helgen stannade vi hemma, säger Caroline. Det blir för svårt att hantera båten om det blåser för mycket.
Innan vi ger oss ut på Vättern tar Ola och Caroline på sig gummistövlar, rejäla vadarbyxor och regnjackor.
– Det kan bli blött idag när det blåser så här mycket, säger Ola.
Varje dag, från juli till mitten av september, tuffar Ola och Caroline iväg med sin båt för att fånga kräftor. Det har de gjort i tre år nu.
– Från början fiskade vi när det var fritt fiske i Vättern. Då kunde man fiska fem helger och fånga obegränsat med kräftor. Men sedan ändrades reglerna och man fick inte fånga lika mycket, berättar Ola. Vi hittade en annons i tidningen där de sökte fiskare som ville arrendera fiskevatten. Vi nappade på annonsen och nu har vi eget företag.
Det märks att Ola och Caroline har vana att dra upp kräftburar. Det går snabbt och mekaniskt när burarna töms och kräftorna hälls ned i en låda med ett galler i.
Ola Lindroth och Caroline Nordell säljer alla kräftor de fångar till Marcuskräftan i Väderstad.
Vi tar båten ut från småbåtshamnen och efter tio minuter ser vi några små runda gula bojar guppa i vattnet.
– Här har vi några av våra linor med burar, säger Ola när han stannat till båten. Vi har ett hundratal burar och vi försöker tömma dem varje dag.
Det märks att Ola och Caroline har vana att dra upp kräftburar. Det går snabbt och mekaniskt när burarna töms och kräftorna hälls ned i en låda med ett galler i. När alla burar är tomma agnar Caroline burarna med nytt bete och sedan åker de i sjön igen.
– Vi skulle vilja fiska vårt eget bete men vi har inte tid, förklarar Ola. Det går åt runt 1,3 ton varje år.
Sedan är det dags att sortera kräftorna de fångat. En del kastas tillbaka i sjön – 10 cm är gränsen för att bli godkända. De kräftor som ska säljas vidare hamnar i en plastback.
– Den största delen av vår tid går åt till att stå och rensa, säger Caroline.
När alla burar är tomma agnar Caroline burarna med nytt bete och sedan åker de i sjön igen.
En kräfta utan klor åker tillbaka i vattnet. "En nubbe för varje klo och har den inga klor blir det ingen nubbe", säger Caroline.
– Vi samarbetar med Marcuskräftan i Väderstad. De köper alla våra kräftor, berättar Ola. I snitt får vi 40-45 kg kräftor om dagen, men en riktigt bra dag kan vi komma upp i 70 kg. Vid ett tillfälle förra året lyckades vi få 100 kg.
Ola berättar att alla kräftor de fångar är signalkräftor. Flodkräftan finns knappt kvar längre, på grund av kräftpest och signalkräftans utbredning. Någon risk för utfiskning av signalkräftor finns inte i Vättern.
Måsarna samlas runt båten och de vet att har de tur kan de få sig ett skrovmål. Ola slänger ut ett laxhuvud i vattnet och genast kastar sig flocken över bytet.
– De är våra jobbarkompisar, skojar han.
Ola Lindroth och hans jobbarkompisar, måsarna.
Ola och Caroline livnär sig inte på kräftfisket. Båda jobbar i Mantorp – Ola på Fåddman och Caroline på Lantmännens bageri. Just nu har de semester, men någon utlandsresa blir det inte.
– Det är skönt att komma ut på sjön, säger Caroline. Det är roligt, annars skulle vi inte hålla på. När semestern är slut åker vi ut på kvällarna och tömmer burarna.
– I år har det blivit plus minus noll ekonomiskt i och med att vi haft strul med vår båt. Vi fick motorhaveri på den och fick snabbt köpa in den vi sitter i nu, säger Ola.
Ola Lindroth och Caroline Nordell är duktiga på att uppskatta kräftornas längd. Men när de blir osäkra mäter de dem.
Vinden tilltar och vi bestämmer oss för att åka tillbaka till hamnen. På vägen dit berättar de att de har fått en flaska Calvados i en kräftbur. På sin bröllopsdag dessutom.
– Vi som fiskar kräftor här i vattnet runt omkring brukar skoja med varandra och lägga olika saker i burarna, säger Ola.
– En gång la vi Olas gamla gympadojor som han hade haft hela fiskesäsongen, i en av våra vänners bur, skrattar Caroline.
Ola berättar att de små djuren förföljer dem även efter avslutad fisketur.
– Häromdagen hittade jag en kräfta i min stövel när jag skulle ta på mig den.
Caroline Nordell och Ola Lindroth med dagens fångst.