Han slutar på Fundia efter mer än 40 år inom stålbranschen.
-- Det är speciellt sista dagen på jobbet men jag är inte ledsen. Det känns bra att gå i pension medan jag fortfarande är frisk och kan ta vara på livet även om jag kommer att sakna mina arbetskamrater, säger söndagens jubilar.
Fastän Per Olov flyttade till Boxholm för 35 år sedan får han fortfarande höra att han är inflyttad. Han är uppväxt i Karlskoga där han fick sitt första arbete vid Bofors AB.
Efter fem år på Bofors lämnade han Karlskoga för att utbilda sig på Bergsskolan i Filipstad där han också träffade sin nuvarande fru Ulla. Efter utbildningen fick Per Olov Ruberth först en kort anställning på stålforskningen i Domnarvet och sedan ett arbete på laboratoriet på Boxholms AB, den del av stålsidan som senare blev Fundia.
Per Olov har alltid trivts i Boxholm och på sin arbetsplats trots att det varit tuffa år präglade av nedskärningar inom stålindustrin.
Han är stolt över att han har varit med om och utvecklat en viktig och för Fundia lönsam produkt, stål med specialprofiler.
Under de senaste tio åren har Per Olov Ruberth varit produktchef för specialprofiler och han tror att det kommer att gå bra både för produkten och Fundia. Men det är inte längre något som ska uppta hans tid. Nu ska han ägna sig åt resor, släktforskning, sommarstugan vid Vättern och trädgården.
Fru Ulla och deras son, som bor i Linköping, kommer också att få mer uppmärksamhet av Per Olov Ruberth än tidigare. Han har redan hunnit engagera sig i en del nya projekt. Som till exempel boken "Fundia Special Bar -- en berättelse om två järnbruks sammanslagning och utveckling till en modern stålhistoria".
Per Olov valde bilder till boken och skrev bildtexterna. Men där slutar inte hans ambition. Han kommer också att hjälpa till med Bruksmuseet och vara mer aktiv i Östergötlands vallongille (där han som vallonättling är medlem).
-- Jag ser redan nu att jag inte skulle kunna hitta tid för att jobba. Då är det bara bra att jag går i pension. Det finns så många intressanta saker som man kan göra, säger Per Olov Ruberth.