Eva Hörberg, i Boxholm, har nu landat med sina tankar från sin senaste resa; Tänk att jag fick åka till Nepal, detta fantastiska land, och uppleva allt det vackra.
Peru, Brasilien, Italien, det är några av de länder som 50-åriga Eva Hörberg, från Boxholm, har besökt de senaste åren. Och anledningen till att resandet tagit fart är att hon för nio år sedan träffade en man som älskar att resa.
– Jag hade turen att träffa Ulf som alltid har varit äventyrlig och älskar att resa. Han samlar på länder och jag tror att han besökt 151 olika länder nu, säger Eva.
En brun halsduk i kaschmir fick följa med Eva hem till Boxholm från hennes resa i Nepal. Att handla av dem som lever av turismen är viktigt för henne.
Sista utmaningen för Eva Hörberg var Jinhu dandas bro 285 m lång o 135 m hög.
Det har gått några månader sedan Eva och Ulf Valtersson, Evas särbo, kom hem från sin senaste långresa. Paret besökte då Nepal för att vandra en vecka i bergen i Nepal. Eva hade sett fram emot den resa men den blev tuffare än hon trodde.
– Jag visste att det skulle bli en tuff vandring så tanken var att jag skulle träna inför resan men jag blev sjuk, fick hosta och problem med astman, berättar Eva.
Tvekade du på att följa med på resan?
– Ja, det gjorde jag men jag är glad att jag gjorde resan även om den stundtals var kämpig. Nepal är ett fantastiskt land.
Det fina vädret peppade Eva att fortsätta sin resa uppför berget. På ett dygn i Nepals berg får man uppleva alla fyra årstiderna.
Eva och hennes sällskap hade hjälp av bärare att få med sin packning uppför berget. En bärare som bar på cirka 20 kilo kostade kostade 100:-/dag.
Vandringen uppför och nerför Annapurna tog sju dagar, fem dagar upp och 2 dagar ner. Evas pojkvän peppade Eva hela vägen och anpassade sin fart till hennes.
Eva är tacksam över att hon var envis och kämpade sig uppför bergen i Nepal med dess vackra vyer.
Ulf har varit i Nepal tidigare och Eva uppskattade att han tog på sig rollen som reseledare. De åkte tillsammans med två vänner till Katmandu, för att sedan bege sig till staden Pokhara.
– Därifrån kunde vi se Macchapuchhre, som enligt Ulf, är ett av världens två vackraste berg. Och han har ett stort intresse för berg och har besökt många, säger Eva.
Vad är så särskilt med det berget?
– Bland annat att när man ser det på håll ser berget ut som en fiskstjärt och den delen av berget kallas även fishtail, det var så vackert.
Soluppgång i Annapurna base camp då Eva fick börja vandra neråt på berget med huvudvärk och problem med andningen.
Eva ser gärna djur och natur när hon är ute och reser. Här en langurapa som hon såg strax innan de kom fram till byn Himalaya.
När Eva och hennes sällskap kom Macchapuchre base camp, den nepalesiska delen bergsmassivet av Himalaya, såg Eva fortfarande framemot att vandra uppför det vackra berget. Men samtidigt blev hennes hälsa sämre.
– Jag intalade mig att det här kommer gå bra samtidigt som jag kände att förkylningen blev värre.
Klarade du av att börja gå uppför berget?
– Ja, vi gick inte så långt första dagen men jag har aldrig flåsat så mycket i hela mitt liv. Och jag tänkte, hur fasen ska jag kunna orka det här.
Vad sa de andra i gruppen om din hälsa?
– Ulf såg hur dålig jag var och föreslog att jag skulle stanna där vi var och vänta tills de kom ner om en vecka. Aldrig i livet tänkte jag, hur kul är det.
Eva fick testa på att bära packning på huvudet som är det traditionella sättet i Nepal. Evas sällskap hade hjälp av bärare i sin vandring som bar cirka 20 kilo var för 100 kronor om dagen.
Eva Hörbergs särbo, Ulf Valtersson, var i Nepal för tio år sedan. Sedan Eva och han blev tillsammans för nio år sedan har de gjort flera långresor tillsammans.
I den tunna luften blev Evas astma och förkylning värre och därmed vandringen tuffare. Hon kämpade dock på även den sista etappen mot målet.
Landskapet förändrades och blev kargt ju högre upp sällskapet kom. Bakgrunden bestod av snöbetäckta bergstoppar och när Eva nu ser på sina foton förstår hon ännu mer vilken upplevelse hon varit med om.
– Då var jag så jäkla trött att jag uppskattade inte allt omkring.
Macchapuchre base camp ligger på 3750 meters höjd och där blev det ett stopp för att acklimatisera sig till den tunna luften. Deras guide varnade nu även för höjdsjukan och att vandrarna skulle säga till om de fick huvudvärk och ont i nacken.
– Jag hade huvudvärk och domningar runt munnen och när jag såg det karga landskapet tänkte jag "är det verkligen värt det", säger Eva.
Det fina vädret med soliga dagar var dock något som peppade Eva, även om nätterna var kalla.
– En dag i Nepals berg är som fyra årstider. På morgonen är det vinter, sedan blir det vår för att bli sommarvärme på dagen. Och på kvällen blir det höst, så det krävs varierande kläder.
En fantastisk känsla infann sig hos Eva när hon och pojkvännen Ulf nådde slutmålet på 4130 meters höjd.
Fishtail guesthouse höljt bland molnen i Himalayas bergsmassiv i Nepal. I de byar som Eva och hennes sällskap besökte i deras vandring var alla byggnader väldigt enkla.
Dal bat, en traditionell rätt i Nepal som äts med handen helt utan bestick. Maten var god i Nepal denna rätt var dock inte Evas favorit.
Den sista etappen gick till Annapurna base camp. När Eva kom fram och tittade ut över bergsmassiven infann sig en skön känsla i kroppen trots att det varit kämpigt.
– Jag kände att det var gött att ha klarat av att gå upp till 4130 meters höjd, jag var så nöjd.
På den höjden blev det kallare och i stugorna där man övernattade fanns det ingen värme.
– Jag kröp ner i sovsäcken klädd i dunjacka. Då kände jag av höjdsjukan ännu mer så jag satt upp i sängen för att få luft, berättar Eva.
För Eva Hörberg, från Boxholm, blev drömresan till Nepal en kamp på grund av sjukdom. Hon försökte dock leva i nuet och njuta av upplevelsen. Väl hemma i Boxholm inser hon ännu mer vilken fantastisk resa hon gjort och hon är glad att hon inte gav upp vandringen.
Trots kylan gick Eva upp mitt i natten för att se den klara stjärnhimlen som Ulf pratat om innan resan.
– Även om jag frös var det så mäktigt att få se Karlavagnen på den stjärnklara himlen.
Men halv sju på morgonen vaknade hon i panik och kunde inte andas som hon skulle.
– Jag måste ner för berget, det var min enda tanke, det kändes som jag inte fick någon luft, säger Eva.
Även vägen nerför innehöll lite uppförsbacke som denna trappa där Ulf räknade trappstegen till 2296 stycken.
Eva tog sin packning och gick nerför berget till nästa etappstopp och kroppen kändes direkt piggare när luften inte var lika tunn.
– Kroppen återhämtade sig snabbt och jag kunde gå först i vårt led, säger Eva och skrattar.
En begravning i Nepal, där den döde först bränns på bål för att sedan färdas nerför floden Bagmati, berörde Eva mycket.
Eva och hennes sällskap hann även med rafting på deras resa i Nepal.
Ulf och Eva besökte även andra platser i Nepal och Eva tycker att det är ett fantastiskt land och väl värt ett besök.
Har du något tips för att få råd med sådana här resor?
– Lägg pengarna på biljetten. Väl på plats, satsa på enkla, billiga hotell och åk med lokaltrafiken. Då träffar man även lokalbefolkningen vilket är en del av en resas upplevelser.