Elfisket ska ge forskare svar

Med var sin håv, men av vitt skilda slag, vadar Janne Johansson och Niklas Holmqvist i Svartåns strida strömmar. De håller på med elfiske.

Boxholm2002-07-26 05:20

-- En för fiskarna skonsam metod, berättar Patrik Stenroth som står på land och övervakar elaggregatet.

-- De blir bedövade en kort stund. Värre är det inte.

De tre fiskarna är doktorander vid Ekologiska institutionen vid Lunds universitet och håller under två veckor på att dokumentera kräft- och fiskbeståndet i olika vattendrag i Sydsverige.

Det gör de med hjälp av elfiske. Med en håvliknande strömförande stav bedövas fiskarna och när de flyter upp till ytan, tas de upp med en vanlig håv.

Fisken mäts och vägs

-- Elfisket är ett led i ett forskningsprojekt vid Lunds universitet och syftet är bland annat att se vilka faktorer som styr tillväxt och miljögiftsupptag hos kräftor, berättar Stenroth.

Svartån är den fjärde anhalten på doktorandernas resa som totalt omfattar ett tiotal vattendrag. Förra året undersökte man sjöar och i år är det rinnande vattendrag som gäller.

Det tas prover på vattnet och vattenfauna och de fiskar man får upp katalogiseras noga med såväl vikt som storlek och artbestämning.

I den strida strömmen i Skyttebo söder om Boxholm är det abborre, elritsa, öring och gädda som hamnar under luppen.

-- Vi betar av ett begränsat område på kanske 100--200 kvadratmeter, men hittills har det varit tämligen tunnsått med fisk, säger Patrik Stenroth.

-- Det kan tyda på att det finns gott om kräftor, men det vet vi inte med säkerhet förrän i morgon bitti då vi tar upp burarna.

Janne Johansson berättar att man redan på 40-talet höll på med elfiske i Kävlingeån. Men ställer sig tveksam till om ändamålet då var detsamma som nu.

Varierande kräfttillgång

Själv har han elfiskat sedan 80-talet medan Patrik och Niklas bara hållit på i fem år.

-- Det är en vitt utbredd metod i smala kretsar, sammanfattar Patrik.

Kräfttillgången har varierat kraftigt mellan de olika åarna. På vissa ställen kan det vara tjugo kräftor i en bur och på ett annat bara tre.

-- Rekordet är 59 stycken i en och samma bur. Om inte fiskerättsägaren vill ha dem, åker de tillbaks, säger Patrik.

Några tas dock med från varje lokal för att man sedan ska kunna jämföra miljögiftsbelastningen mellan fisk och kräftor.

-- Tanken är att man så småningom ska kunna gå ut och titta på några specifika saker och kunna säga att här växer kräftor bra, säger Patrik Stenroth och låter de, för en stund avtrubbade småfiskarna återvända till Svart-åns kalla vatten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om