Daniel Petersson och Prioritaire KLT har känt varandra i många år nu. När "Prio" kom till Daniel beskrevs han som en problemhäst, men det höll inte Daniel med om. "Jag tror inte att det finns problemhästar, den här hästen hade bara hamnat fel från början."
Efter en tid i Stockholm valde Daniel Petersson att flytta ner till Östergötland igen. Sedan 2014 bor han på Björke Storgård tillsammans med sina hästar och katter.
– Jag kände direkt att det var ett lugn här när jag var och tittade på huset. Först tänkte jag att det kanske skulle bli ett sommarställe, men jag trivdes så bra så det fick bli permanent, säger Daniel och skrattar.
Idag har Daniel två hästar i stallet hemma på gården, Prioritaire KLT, 13 år och Higway One BGS, 5 år. Daniel och "Prios" vägar möttes redan 2014, när Daniel flyttade in på gården. Higway One, även kallad Lillan, är född här.
– Jag behövde ett sällskap till min häst som jag tog med mig ner i flytten, och då var det en uppfödare i Skåne som hörde av sig. Vi hade haft ett samarbete tidigare och hon tipsade om Prio som då skulle vara en problemhäst. Men jag tror inte att det finns problemhästar, den här hästen hade bara hamnat fel från början.
Det var alltså här Daniel och Prios resa började.
– Han var sex år och hingst när jag fick hem honom. Jag fick börja om helt från början. Han hade skickat av folk innan och hade nog ett och annat brutet revben på sitt samvete, säger Daniel med glimten i ögat.
– Det har varit en väldig process att få honom att börja lita på människor igen.
Tillsammans har ekipaget nu nått fina framgångar på fälttävlansbanorna, något som man kanske inte trodde skulle vara möjligt bara för några år sedan, då Daniel råkade ut för en olycka.
En höstdag i september 2016 var Daniel och hans syster ute och red tillsammans när en sådan sak som inte får hända hände.
– Jag var ute och red på en unghäst som hade lite sadeltvång. Plötsligt gick den tvärrunt så att jag fick hela hästen över mig. Jag satt i princip kvar i sadeln när vi slog i marken och då släppte mitt bäcken och ryggraden från varandra, så jag gick runt med väldigt mycket skruvar i ett halvår.
Precis efter olyckan var läget rätt kritiskt och just då visste man inte ens om Daniel skulle kunna rida igen. Men bara ett par månader senare var han tillbaka i sadeln.
– Jag fick ju egentligen inte rida med de där skruvarna, de stack ju ut lite och så, men jag var tillbaka uppe på hästen runt jul. På sommaren året därpå tävlade jag fälttävlan i Boxholm.
Trots den obehagliga händelsen var Daniel aldrig rädd för att börja rida igen efter skadan. Det är snarare just ridningen som har gjort att rehabiliteringen har gått så bra.
– Jag kände mig aldrig rädd när det var dags att börja rida igen. Om jag inte hade hoppat upp efter bara några månader hade jag kanske dels blivit just rädd, men förmodligen inte kommit igång i kroppen på samma sätt som jag har gjort.
– Hästarna har betytt väldigt mycket för min rehabilitering. Utan dem hade jag inte varit igång så pass som jag är idag.
Daniel Petersson har två hästar i stallet hemma på gården, "Prio" som är 13 år gammal och "Lillan" som är 5 år.
Daniel Peterssons "Lillan" är inte så liten. Hon mäter redan över 180 centimeter i mankhöjd trots att hon bara är fem år gammal och förmodligen kommer växa lite till. Stoet är uttagen till ett projekt för unga fälttävlanstalanger, men eftersom hon har vuxit så mycket har hon inte hunnit starta så mycket än.
Att hålla på med just fälttävlan är kanske inte optimalt med tanke på Daniels skadehistorik, men det är något båda han och Prio brinner för.
– Min prognos är att jag kan rida, men jag får inte ramla av. Då kanske fälttävlan inte är så där jättebra, säger Daniel och skrattar.
– Men nu är det just fälttävlan jag håller på med. Prio har ju liksom lärt mig att komma åter och att kunna stå på benen igen, så nu måste jag ta hand om honom. Han tycker att det är fantastiskt roligt att komma ut på terrängbanan. Man får en riktig adrenalinkick av att sitta på den här hästen då. Inga hinder känns för stora med honom.
Det har dessutom gått riktigt bra för ekipaget. I år har de blivit uttagna till det svenska laget till European cup, som går av stapeln i Lausanne, Schweiz, första helgen i september.
– Det känns jättekul att vara uttagen! Efter olyckan är det är en seger i sig. Ridningen har hjälpt mig, men också att jag är en tävlingsmänniska i grunden. Man kavlar liksom upp ärmarna och fortsätter.
Ekipaget har tidigare deltagit i Lag-SM, vilket resulterade i ett brons, men detta blir det första internationella mästerskapet. Att rida just mästerskap har dock egentligen aldrig varit det stora målet.
– Jag har inte känt att jag har behövt satsa på att rida mästerskap, utan har mer strävat efter att bli bättre. Först och främst har ridningen varit rehabilitering för kroppen, men sen har det liksom gått bra på vägen. Men vem vet, vi kanske får mersmak för just mästerskap efter European cup.
I höst åker Daniel Petersson och Prio till Schweiz för att rida European cup. Efter att han slog över med en unghäst och bröt ryggen för några år sedan trodda man inte att något sådant skulle vara möjligt. "Det är en seger i sig".