Det är den vägen hon kommer att gå på fredag när hon lämnar uppdraget som kommunalråd.
En promenad med Brittis innebär att man får heja många gånger. Alla hon möter på byn verkar känna henne. Några vill byta några ord när de ses.
– Man får en klapp i ryggen ibland, säger hon.
Vi börjar med att gå backen upp till "Förstan" och gatan Bergliden där hon bor i en gråmålad 30-talsvilla ihop med maken Christer.
– Men för mig är det Timmerö som är rätt sida om järnvägen.
För där hos farmor och farfar bodde hon i tonåren. Det blev lite trångt hemma att dela bostad med föräldrar och fem syskon. På sommaren när det inte var så trångt, för att resten av familjen var i stugan i Malexander, fick hon inte vara hemma ensam. Timmerö blev lösningen, och där blev hon kvar.
Hemmet i "Förstan" blir nu hennes bas när hon avgår med pension 1 mars. Hon betonar gärna sin vanlighet. När hon valdes in som kommunstyrelsens ordförande inför valet 2014 sa hon i en tidningsintervju att hon inte kommer att kunna bli en ny Per-Arne Larsson, företrädaren och sonen till kommunens tidigare starke man, Svante Larsson.
– Han kunde så mycket om helt andra saker, ekonomi och bygg. Jag är mer bra på mjuka saker, vård och omsorg, efter att ha jobbat många år i äldrevården.
Via fackligt engagemang valdes hon in socialnämnden. 2014 nominerades hon till att leda kommunstyrelsen.
Vi går tillbaka genom Boxholms kompakta centrum, och Storgatan bort till brandstationen. Där ligger mejeriet. Det är tyst och lugnt, när hon kikar in genom rutan i den före detta fabriksbutiken. Men därinne någonstans pågår förberedelser.
Vad är Boxholm för dig?
– Det är allt för mig. Jag är född här på BB och har bott kvar.
Att följa med när föräldrarna flyttade till Linköping när hon var 15 var inte aktuellt. Hon bodde då redan hos farmor och skulle gå gymnasiet i Mjölby. Efter ett sommarjobb på bruket blev det vårdjobb på äldreboendet Bjursdalen.
Brännande frågor under dina år?
– Förra mandatperioden hade S egen majoritet men jag har ändå tyckt att vi ska söka brett stöd. Visst har vi olika åsikter, men vi vill gärna samarbeta. På senare år är det mejeriet som tagit mycket tid och kraft.
Opinionen har i den frågan varit på kommunens sida – i alla fall bland den lokala befolkningen. Konflikten med Arla vill hon tona ner, men kanske ger den goodwill och immateriell kapitalavkastning för kommunen. Plus arbetstillfällen och kommande ostprodukter.
– Det är viktigt för jobben men även symboliskt. Mejeriet är ett landmärke för kommunen, säger hon och sneglar bort på gräddosten vid 32:an.
Hon tycker att Boxholm har det mesta, naturen och servicen. Coronaåret har varit jobbigt, men kommunen har i stort sett förskonats från smittutbrott, ett resultat av medvetet arbete, menar Brittis.
Solen bryter fram när vi kommer fram till bruket som numera är uppdelat i olika företag, men fortfarande innehåller tung stålindustri.
Vad ska du göra nu när du bli ledig?
– Jag har inga projekt. Men är det någon som vill ha hjälp så finns jag ju.
Betonggjutning, scrapbooking, bakning och matlagning är saker hon gillar. Men mest ser hon fram emot mer tid med de båda barnbarnen i Stockholm.
Att baka har fungerat som en avkoppling för henne.
– Jag är en sån som gärna bakar och tar med till jobbet. Och har det varit mycket i hetluften så blir det ju inbakat i de kakorna och bullarna, säger hon med ett skratt.
Lite gammaldags tycker hon att hon är. Men hon är fullt kompatibel med modern teknik. Fast hon använder inte sociala medier politiskt, utan bara privat.
Hon är och förblir en bullmamma och kan inte tänka sig ett skafferi utan flera sorters kakor. Däremot kan hon tänka sig att utveckla kakbakandet – kanske i bokform.
Det är en slags mammaroll hon tycker att hon även haft i politiken.
– Jag är en person som håller samman, ingen ska vara utanför, menar hon.
Har småkommuner någon framtid?
– Jag tror att mindre orter kan få ett uppsving efter coronapandemin. Här är ingen trängsel. Det är billigare att bo och bygga.
Behovet av lite mindre trängsel kommer att bestå även efter att den direkta rädslan för smitta har klingat av, tror hon. Boxholm är bara en halvtimme från Linköping.
– Det är enklare här på många sätt, än i en storstad. Många kommer att se fördelarna. Om man upptäcker hur fint det är här, vilket paradis det är. Det här är paradiset.