– Helt fantastiskt att de kan ha det här i Boxholm, säger Monica Ganrot.
Hon står utmed Storgatan och imponeras över de tiotalet orkestrar och en kör som marscherar förbi. Hejar på och kramas med gamla vänner. Monica hette Andersson när hon 1992 som 21-åring flyttade från Boxholm. I dag har hon Bjuv som hemort och arbetar som fritidsledare.
Storasyster Anette heter fortfarande Andersson. Hon bor i Washington sedan 13 år tillbaka och är marknadsförare på en advokatbyrå.
Mamma bor i Skåne och pappa är död och någon släkt har de inte i Boxholm, men rötterna är inte uppryckta.
Med Facebook har kontakterna med Boxholmsvännerna ökat. Anette spelade fotboll i Boxholms IF och spelar än i dag i USA.
Anette Andersson besökte Boxholm på en klassträff för några år sedan. Hon tyckte det var dags att åka igen. Så fick systrarna nys om festivalen. Det blev självklart att åka denna helg.
Båda har de familjer och de flesta familjemedlemmar var med i Boxholm. De bodde på idrottsplatsen i Malexander där uthyrningsstugor finns.
Monica och Anette kom lite med andan i halsen som publik till festivalmarschen. De hade utnyttjat förmiddagen till blåbärsplockning.
– Det är så stilla och underbart i skogen, säger Monika förtjust.
Vad har ni tagit med er i livet från Boxholm?
– Skogen, naturen, gemenskapen, svarar Anette på en gång.
– Det är världens bästa ställe att växa upp i, tror Monica, som före den bayerska aftonen även hade tänkt att hinna med en 40-årsuppvaktning.
Hemvändare fanns det även bland musikanterna. Minda Birgestam, trombonist i Tranås musikkår, kände sig som sådan. Hon håller till i Märsta men hoppar in i Tranås musikkår när tillfälle ges.
– Detta vill jag inte missa. Det blir lite av en folkfest när det är så många orkestrar med. Sedan fungerar det väldigt bra. Boxholms musikkår är duktiga på att organisera.
Minda spelade också i festivalorkestern på lördagkvällen. Det blev utsålt i festivaltältet.