– Ta av dig klocka och smycken, säger driftchef Mattias Hektor. Sedan skriver du under hälsodeklarationen.
Det är noga med rutinerna innan vi får gå in på Glada Bondens mejeri i Boxholm. När papper är påskrivna blir det dags att ta på en vit skyddsrock, hårnät och ett par träskor. Händerna tvättas och spritas.
– Vi vill inte hitta en klocka i osten, skämtar Mattias när han öppnar dörren till produktionsanläggningen.
Det första man slås av när man kommer in är alla rör i taket. Mattias pekar och visar.
– Här kommer mjölken in från cisternerna utanför. Vi använder cirka 45 000 liter om dagen. Mjölken ska sedan pastöriseras och separeras för att få rätt fetthalt.
Vid separatorn träffar vi Magnus Hedå. Han började jobba på mejeriet i februari 1982. När Arla beslutade att stänga ned mejeriet var han 58 år.
– Jag tänkte att det skulle nog bli tufft att hitta något annat fast jobb, säger han.
Desto gladare blev Magnus när Glada Bonden tog över och han fick tillbaka sitt gamla jobb.
– När jag klev in i fabriken igen för första gången 2021 och tittade ut över lokalen tänkte jag ”hur fan funkade det här”. Men jag kom snabbt in i det. Det sitter i ryggmärgen.
Magnus berättar att han följde alla turer kring mejeriet i början.
– Det var något nytt som hände varje vecka. Nu bryr jag mig inte längre och jag har lagt det åt sidan.
De flesta av de tio anställda som jobbar på mejeriet har varit här i många år och nästan alla är boxholmare. Även Mattias Hektor.
– Alla är från Boxholm utom vd:n, skrattar han.
– Jag började som sommarjobbare 2006 och sedan fick jag jobb året efter, när jag slutade gymnasiet. Att nu få vara med att starta upp något från början känns häftigt.
Efter att mjölken separerats är det dags för ystning. Mjölken hälls i stora ystningskar tillsammans med hemliga ingredienser som Mattias inte vill avslöja. I ostproduktion används vanligtvis löpe för att få ostmassan att koagulera och avskiljas från vasslen. I karet blandas ingredienserna.
Att all ost smakar likadant vill inte Mattias hålla med om.
– Det skulle jag inte säga. Man kan göra på många olika sätt. Vi gör mycket manuellt, på gammalt hederligt sätt. Vi är stolta över vår ost.
Efter två timmar i ystningstanken är det dags för nästa steg i tillverkningen. Mjölken har nu förvandlats till en grynig massa som ser ut som keso. Ostmassan transporteras fram på ett band och i slutet av bandet ramlar den ned i formar av plåt.
– Varje form blir till ett ostblock på cirka 13 kg. Vi delar sedan upp det i bitar på 6 hg innan det når butik. Vi producerar 12-13 ton ost varje vecka.
När alla formar är fyllda rullas de iväg till ett närliggande rum. Här står formarna i ett varmt vattenbad i fyra timmar. Under tiden behöver de vändas.
– Vi vänder för hand. Det är ett tungt jobb. Varje form väger runt 20 kg i början och man vänder tre i taget.
På väg till kyllagret berättar Mattias att han är en person som inte tycker om att byta jobb och ångrar inte en sekund att han återvände till mejeriet.
– Det är egentligen inget som inte är roligt med mitt jobb. Att göra ost är en skapande process och det gillar jag.
Innan osten når lagret har den saltats och lagts i lådor. Inne på lagret står pallar med ost i kartonger på långa rader och lagras.
– Efter ett par veckor vänder vi på ostarna. Det blir totalt tre vändningar innan de skickas till paketering. Vi plastar inte in osten själva, det gör ett företag i Jönköping.