Gässen Donna och Selma på Staffansbo gård har inga problem med minusgraderna. Men det skulle vara roligare om deras tidigare sambor i hönsgården kom ut.
Gården är ett självhushåll. Det blir ett överskott av ägg, kött, grönsaker och honung. Men det är långt ifrån produktionen på de stora östgötska gårdarna som mer liknar matfabriker. I Staffansbo är det lite som hos Emil i Lönneberga.
Italienskan Donna och svenskan Selma sitter i snön, men fryser gör de inte i sin täta dundräkt. Fötterna hissar de upp under vingarna, berättar Nadine Joelsson.
– Gässen gillar att vara ute. Även i den här kylan.
Nadine Joelsson på Staffansbo gård i Åsbo tycker inte att kylan är något stort problem. "Det enda är att vattnet till djuren fryser". Hunden heter Aika.
Donna och Selma har egen ingång till gåshuset i ladugården. Ändå sitter de hellre utanför hönsgården och försöker få hönsen att komma ut och leka. Men de är ovilliga. Ett par vita som är av rasen Vit leghorn kommer ut när de hör våra röster men smiter snabbt in genom luckan igen.
– Gässen har förut bott ihop med hönsen. De har inte vant sig vid att bo själva.
Några av hönorna är annars bra på att leka. Som kycklingar ingick de i ett forskningsprojekt på LiU, berättar Nadine.
Nä, lägg ägg så kallt! Leghornshönan vänder snabbt in igen. Elva minus var inte hennes grej.
– De hade en slags lekgård och blev studerade i hur de leker. Det kanske kommer en spännande doktorsavhandling snart, säger hon med ett skratt.
I andra änden av stallet bor kalvarna och fåren ihop. De tre korna är små och svarta och av den irländska rasen Dexter, uppfödda i Borensberg. De ska bli mjölkkor på gården så småningom.
Tackorna ska inte gå ut i hagen där baggarna är. De får dela box med de söta små kvigorna av mini-rasen Dexter, en ras både för mjölk och kött.
Än så länge är det getterna som mjölkas och producerar getost på gården. De är inne i ladugården medan en stor skock bockar och baggar mumsar på ensilage i hagen utanför. De verkar inte frysa om fötterna som vi, men vi är ju inte insvepta i ulliga fårskinn som de.
En bagge kommer fram till oss för att hälsa och klaga på att vattnet i de två hinkarna har frusit. Han försöker buffa på ytan så det bubblar upp vatten i kanten, men får inte i sig så mycket.
Det är kallt så in i Norden i hagen på Staffansbo gård. Baggen har tjock päls och fryser inte, men vattnet i hinken har frusit.
– Det fryser så fort. Jag fyllde på i morse, säger Nadine och krossar isen med klacken.
Hon tycker att vattnet är det enda besvärliga med vargavintern.
– Det och att försöka starta traktorn för att hämta fler ensilagebalar.
En nyfiken bagge på Staffansbo gård.
Nu känns inte längre våra tår, och fingrarna värker i för tunna vantar. Vi går in i ladugården där värmen från alla djuren gör det lite mildare. Där finns kaninerna, den charmiga killingen Cleo och tackorna som är nyfikna men också lite blyga för främlingar.
Vi lämnar Katthults-idyllen som glittrar i midvintersol och åker i våra egna hjulspår tillbaka på den slingrande vägen.
Hunden Aika på Staffansbo gård gillar också snön.