Efter 23 år kände Ann att hon hade gjort sitt inom vården. Nu arbetar hon som sågoperatör på stålföretaget Ovako och hon stortrivs med sitt nya jobb.
48-åriga Ann Rasmussen är utbildad undersköterska och har arbetat inom vården nästan hela sin yrkeskarriär. Men nu har hon tagit på sig hjälm och skyddskläder och jobbar som operatör på stålföretaget Ovako i Boxholm. Ett val hon absolut inte har ångrat.
– Jag har arbetat 23 år inom vården i Mjölby kommun och jag kände att nu räcker det. Jag ville också byta jobb innan jag blev för bitter.
Att fiska, både på vintern och sommaren, är ett stort intresse.
Varför Ovako?
– Jag ville helst ha ett jobb i Boxholm för att slippa pendlingen, så jag letade efter ett telefonnummer till Ovako och ringde det första som dök upp.
Personen som svarade i telefonen hade goda nyheter och sade att företaget faktiskt sökte en person till vidareförädlingen. Redan dagen därpå var Ann på jobbintervju.
Du var inte nervös över att byta till ett jobb inom industrin?
– Nej, jag är inte så rädd för att göra nya saker så jag tänkte att jag gör ett försök så får vi se hur det går.
Ann Rasmussen i Boxholm är inte rädd för att testa nya saker. Att lämna vården för att jobba inom industrin var inget hon backade för.
Redan under jobbintervjun fick Ann frågan när hon kunde börja. Två veckor senare, i september 2022, gjorde hon sin första dag som sågoperatör på Ovako.
Sa du upp dig från ditt jobb på Mjölby kommun?
– Min första tanke var att göra det men de gav mig tjänstledigt i tre månader ifall att jag skulle ångra mig, så det var ju snällt.
Har du en tillsvidareanställning på Ovako nu?
– Ja, och jag sa upp mig från jobbet i Mjölby innan jag fick den här tjänsten. Det fick bära eller brista, jag ville inte tillbaka till vården.
Ann har inget emot kroppsarbete och hon är praktiskt lagd. Att måla eller bygga på sitt hus ser hon som en rolig hobby.
Ann kände direkt att detta var ett arbete för henne, trots att en del moment och maskiner var lite svåra i början.
– Men alla var så hjälpsamma och visade mig hur allt fungerade. Jag kände mig så välkommen direkt.
Vad består dina arbetsuppgifter av?
– Det är blandat. Jag kör traversen (en typ av lyftkran som hänger på balkar i taket), vilket var svårast att lära sig. Sedan svetsar och sågar jag stålet till längder och dimensioner som kunden önskar.
Ann Rasmussen hade ingen tidigare erfarenhet av industriarbete, trots det tog hon steget från vården i Mjölby kommun till stålföretaget Ovako i Boxholm.
I Anns arbetsuppgifter på vidarförädlingen på stålföretaget Ovako ingår bland annat att köra travers, svetsa och såga till de längder och dimensioner som kunden önskar.
Är det ett tungt arbete?
– Det kan det vara, men vi har hjälpmedel till det mesta och vi hjälper varandra. Jag gillar att arbeta praktiskt så jag har inget emot att ta i lite.
För ett antal decennier sedan var de kvinnliga arbetarna ute i verken på stålföretagen i Boxholm lätträknade. Något som sakta men säkert håller på att förändras, vilket Ann ser positivt på.
– Det är ju fortfarande fler killar än tjejer som jobbar här men på min avdelning är vi sex tjejer, så det är kul. Bland annat jobbar en barndomskompis till mig här, det visste jag inte om innan, skrattar Ann.
Ann trivs med sina arbetsuppgifter de trevliga arbetskamraterna som gör jobbet ännu bättre. På bilden från vänster: Sandra Skoglund, Ann Rasmussen, Maja Hoff och Jimmy Ottosson.
Blir det en annan jargong att jobba på en arbetsplats där merparten av kollegorna är män?
– Det är ju skillnad här och på mitt gamla jobb, det är betydligt högre i tak här och det älskar jag.
Tror du att det beror på att det är fler män som jobbar här?
– Jag tror mer det hänger ihop med bruksmentaliteten som finns här. Och alla vet var gränsen går när det kommer till att skämta och den andan gör att det är ännu roligare att gå till jobbet.
Detta med "kvinnliga" och "manliga" yrken tycker Ann är ganska förlegat. Enligt henne ska man inte ska behöva tänka på det i dagens samhälle när man söker arbete.
Behövs det fler kvinnor inom industrin?
– Absolut! Jag tror det bästa är om det är ungefär lika många kvinnor som män på arbetsplatser. Det har ingen betydelse om det är inom vården eller industrin.