Det sÀger Anna Törnström som vi möter i hennes sommarhus vid sjön Sommen, utanför Boxholm.
â Man ber inte om sĂ„ mycket nĂ€r man Ă€r sjuk. Jag drömmer om att gĂ„ ut med mina hundar, att plocka svamp i skogen och att följa Erik pĂ„ en fisketur, sĂ€ger Anna Törnström.
Sommarhuset ligger mitt i en skog och har utsikt över sjön. à ngbÄtsbryggan i Laxberg ligger inte sÄ lÄngt dÀrifrÄn. FrÄn husets terrass syns ÄngbÄten Boxholm II som pÄ vintern brukar ligga i Boxholm, pÄ andra sidan av Sommen. PÄ den bÄten gifte sig Anna 2015 med sin Erik. DÄ fick hon ett hjÀrta, men det hjÀrtat kunde tyvÀrr inte göra henne frisk.
â Jag har inte kunnat jobba de tvĂ„ senaste Ă„ren, jag mĂ„ste lĂ€gga mig och sova efter varje anstrĂ€ngning. Ibland Ă€r det sĂ„ svĂ„rt att andas och jag krĂ€ks efter att ha gjort nĂ„got enkelt som att ta ut disken ur diskmaskinen, berĂ€ttar hon medan vi beundrar den fina gamla Ă„ngbĂ„ten som ligger stilla.
Redan i 13-Ă„rsĂ„ldern orkade Anna inte lĂ€ngre springa efter att ha haft en svĂ„r lunginflammation. Vid en undersökning upptĂ€ckte lĂ€karen att hjĂ€rtat var förstorat, men hennes tillstĂ„ng var â med hjĂ€lp av medicin â stabilt fram till 2011. Det Ă„ret började hjĂ€rtat samla vĂ€tska i kroppen och varje minsta fysiska aktivitet kĂ€ndes Ă€nnu tyngre Ă€n tidigare. Behövde hon gĂ„ i trappor dĂ„ gĂ€llde det att ta en trappa i taget och vila efter varje steg innan hon fortsatte.
TillstÄndet försÀmrades snabbt och Anna gick ner i arbetstid. Hon hade ett kontorsjobb och arbetade hemifrÄn redan före coronapandemin.
â Pandemin har gjort mig Ă€nnu mer begrĂ€nsad i det sociala Ă€n tidigare, nĂ€r jag umgicks Ă€ndĂ„ med folk men kanske inte sĂ„ ofta pĂ„ grund av min hĂ€lsa och ork.
Efter det gjordes en omfattande hjÀrtundersökning för att se om hon uppfyllde alla villkor för en hjÀrttransplantation och om hon var tillrÀckligt frisk för den. Under utredningen upptÀckte lÀkarna att hon hade drabbats av lungsjukdomen PAH, högt blodtryck i lungans blodÄdror, och att hon ocksÄ mÄste ha nya lungor för att överleva.
Det var ett hÄrt slag.
â Det var jobbigt att ta till sig att det inte rĂ€ckte "enbart" med ett nytt hjĂ€rta. Och jag ville till varje pris slippa det som min pappa genomgick nĂ€r jag var barn.
Annas pappa Guy Isaksson tillhörde de första patienterna i Sverige som gjorde en dubbeltransplantation, hjĂ€rt- och lungbyte, 1997 â efter att ha vĂ€ntat 1 008 dagar. Correns reporter trĂ€ffade Guy Isaksson bĂ„de före och efter transplantationen och skrev om det. Operationen lyckades men vĂ€gen tillbaka till det normala livet var lĂ„ng. Guy Isaksson levde ytterligare tio Ă„r och dog av en infektion i lungorna.
En lösning som skulle ha förbÀttrat Annas livskvalitet blev en ICD, en implanterbar hjÀrtstartare, som hon fick inopererad i hjÀrtat pÄ Linköpings universitetssjukhus i maj förra Äret. Hon kÀnde ingen skillnad, men hade hennes hjÀrta stannat hade hjÀrtstartaren gett el och startat om hjÀrtat. Annas hjÀrta stannade dock inte utan hon fick blodförgiftning efter operationen och den implanterade hjÀrtstartaren togs ut. HjÀrtat fick fortsÀtta slÄ utan nÄgon backup.
Sedan januari i Är stÄr Anna pÄ transplantationslistan. Hon kommer att opereras i Lund, pÄ samma sjukhus dÀr hennes pappa hade opererats.
â LĂ€karna har svĂ„rt att ge en siffra och sĂ€ga hur lĂ€nge en person kan leva efter en sĂ„dan transplantation. Men jag tĂ€nker inte pĂ„ det. Jag vill ha tillbaka mitt liv, jag vill inte ha det sĂ„ hĂ€r. Och sedan fĂ„r vi se hur mĂ„nga Ă„r det blir.
Anna har gĂ„tt genom de rutiner som gĂ€ller nĂ€r man vĂ€ntar pĂ„ en transplantation. Efter att hon sattes pĂ„ listan lever hon i vĂ€ntan pĂ„ ett telefonsamtal â samtal nĂ€r hon ska fĂ„ höra att man har hittat hjĂ€rtat och lungorna som passar henne. NĂ€r samtalet kommer blir det brĂ„ttom. DĂ€rför har hon packat en resvĂ€ska som hon ska ha med sig.
TĂ€nker du ibland att det samtalet kan utebli?
â Ăn sĂ„ lĂ€nge har jag inte tappat hoppet. Men det Ă€r mycket svĂ„rare att hitta lungorna som passar en Ă€n hjĂ€rtat eftersom givaren, utöver alla andra villkor som mĂ„ste uppfyllas, Ă€ven mĂ„ste vara ungefĂ€r lika lĂ„ng och lika gammal som mottagaren.
Och visst, tĂ€nker Anna ibland ocksĂ„ pĂ„ att en mĂ€nniska mĂ„ste dö för att hon ska kunna leva. Men den mĂ€nniskan skulle ha dött Ă€ndĂ„ â och genom organdonationen kan personens hjĂ€rta fortsĂ€tta slĂ„ i nĂ„gon annans kropp.