Den här stugan, bara ett 30-tal meter från Anna Törnströms stuga, är Annas egna "närbutik". Om Anna saknar något går hon till stugan och hämtar. För det mest finns det alltid det som hon behöver. Stugan är Annas mammas sommarställe.
Det säger Anna Törnström som vi möter i hennes sommarhus vid sjön Sommen, utanför Boxholm.
– Man ber inte om så mycket när man är sjuk. Jag drömmer om att gå ut med mina hundar, att plocka svamp i skogen och att följa Erik på en fisketur, säger Anna Törnström.
Sommarhuset ligger mitt i en skog och har utsikt över sjön. Ångbåtsbryggan i Laxberg ligger inte så långt därifrån. Från husets terrass syns ångbåten Boxholm II som på vintern brukar ligga i Boxholm, på andra sidan av Sommen. På den båten gifte sig Anna 2015 med sin Erik. Då fick hon ett hjärta, men det hjärtat kunde tyvärr inte göra henne frisk.
– Jag har inte kunnat jobba de två senaste åren, jag måste lägga mig och sova efter varje ansträngning. Ibland är det så svårt att andas och jag kräks efter att ha gjort något enkelt som att ta ut disken ur diskmaskinen, berättar hon medan vi beundrar den fina gamla ångbåten som ligger stilla.
Redan i 13-årsåldern orkade Anna inte längre springa efter att ha haft en svår lunginflammation. Vid en undersökning upptäckte läkaren att hjärtat var förstorat, men hennes tillstång var – med hjälp av medicin – stabilt fram till 2011. Det året började hjärtat samla vätska i kroppen och varje minsta fysiska aktivitet kändes ännu tyngre än tidigare. Behövde hon gå i trappor då gällde det att ta en trappa i taget och vila efter varje steg innan hon fortsatte.
Tillståndet försämrades snabbt och Anna gick ner i arbetstid. Hon hade ett kontorsjobb och arbetade hemifrån redan före coronapandemin.
– Pandemin har gjort mig ännu mer begränsad i det sociala än tidigare, när jag umgicks ändå med folk men kanske inte så ofta på grund av min hälsa och ork.
Efter det gjordes en omfattande hjärtundersökning för att se om hon uppfyllde alla villkor för en hjärttransplantation och om hon var tillräckligt frisk för den. Under utredningen upptäckte läkarna att hon hade drabbats av lungsjukdomen PAH, högt blodtryck i lungans blodådror, och att hon också måste ha nya lungor för att överleva.
Det var ett hårt slag.
Anna Törnstöm ser fram emot när hon ska kunna ta en promenad med sin hund.
– Det var jobbigt att ta till sig att det inte räckte "enbart" med ett nytt hjärta. Och jag ville till varje pris slippa det som min pappa genomgick när jag var barn.
Annas pappa Guy Isaksson tillhörde de första patienterna i Sverige som gjorde en dubbeltransplantation, hjärt- och lungbyte, 1997 – efter att ha väntat 1 008 dagar. Correns reporter träffade Guy Isaksson både före och efter transplantationen och skrev om det. Operationen lyckades men vägen tillbaka till det normala livet var lång. Guy Isaksson levde ytterligare tio år och dog av en infektion i lungorna.
En lösning som skulle ha förbättrat Annas livskvalitet blev en ICD, en implanterbar hjärtstartare, som hon fick inopererad i hjärtat på Linköpings universitetssjukhus i maj förra året. Hon kände ingen skillnad, men hade hennes hjärta stannat hade hjärtstartaren gett el och startat om hjärtat. Annas hjärta stannade dock inte utan hon fick blodförgiftning efter operationen och den implanterade hjärtstartaren togs ut. Hjärtat fick fortsätta slå utan någon backup.
Sedan januari i år står Anna på transplantationslistan. Hon kommer att opereras i Lund, på samma sjukhus där hennes pappa hade opererats.
– Läkarna har svårt att ge en siffra och säga hur länge en person kan leva efter en sådan transplantation. Men jag tänker inte på det. Jag vill ha tillbaka mitt liv, jag vill inte ha det så här. Och sedan får vi se hur många år det blir.
Anna har gått genom de rutiner som gäller när man väntar på en transplantation. Efter att hon sattes på listan lever hon i väntan på ett telefonsamtal – samtal när hon ska få höra att man har hittat hjärtat och lungorna som passar henne. När samtalet kommer blir det bråttom. Därför har hon packat en resväska som hon ska ha med sig.
Tänker du ibland att det samtalet kan utebli?
– Än så länge har jag inte tappat hoppet. Men det är mycket svårare att hitta lungorna som passar en än hjärtat eftersom givaren, utöver alla andra villkor som måste uppfyllas, även måste vara ungefär lika lång och lika gammal som mottagaren.
Och visst, tänker Anna ibland också på att en människa måste dö för att hon ska kunna leva. Men den människan skulle ha dött ändå – och genom organdonationen kan personens hjärta fortsätta slå i någon annans kropp.