På skolans område fanns en pool där Alva och hennes klasskamrater kunde hålla i simundervisningen. För några av barnen var det första gången de såg en pool.
För 18-åriga Alva Hoff från Boxholm var resan till Kenya ett äventyr. Och hon är stolt över att ha fått vara med och hjälpa andra människor.
– Det var en jobbig kulturkrock när jag fick se hur de bodde i slummen, men jag är jätteglad att jag fick den här chansen.
Alva och fem klasskamrater på barn- och fritidsprogrammet i Tranås blev uttagna för att åka till Kenya och lära barn att simma. Gymnasieskolan har ett samarbete med organisationen New Life Mission som tog emot eleverna i Kenya.
Tjejerna åkte till Ongata-Rongai som är en fattig förort till Nairobi.
– Det var verkligen ett slumområde och det var en chock att se hur folk levde, det var så ledsamt. Där besökte vi en familj som bestod av en mamma, hennes tre barn och barnbarn. De bodde i ett lerhus som var lika stort som mitt sovrum.
De kunde inte röra sig helt fritt i området eftersom det fanns vissa restriktioner på grund av säkerhetsskäl.
– Vi bodde innanför murar med vakter utanför. Vi fick inte vara utomhus efter klockan elva på kvällen.
Alva Hoff och hennes klasskamrater bodde i Ongata-Rongai när de var i Kenya. Staden är en fattig förort till Nairobi.
Innanför murarna fanns en skola med cirka hundra elever i åldrarna 1-6 år, och det var de eleverna som Alva och hennes klasskompisar skulle lära simma.
Fanns det sjöar eller annat vatten där ni kunde vara?
– Nej, skolan hade en pool. Det fanns barn som aldrig hade badat i en pool tidigare, så de var lite rädda först. Men det gick bra, vi fick ta ett stort ansvar för barnen.
Simdynor och simpuffar sponsrades av ett företag i Sverige som tjejerna i Tranåsskolan kontaktade.
Det var inte första gången som Alva och hennes vänner lärde ut simning. På barn- och fritidsprogrammet hade de tidigare en kurs där de fick testa på att vara simlärare för svenska barn.
Hur var det med simpuffar och andra simredskap, fanns det på plats när ni kom till Kenya?
– Nej, ett företag i Sverige sponsrade oss med det. Det blev lite trångt i våra väskor när vi packade ner alla grejer vi fått inför resan.
Det var främst de äldre barnen, runt 5-6 år, som lärde sig simma under den månad som Alva och hennes kompisar höll i simskolan. Men det visade sig också finnas andra som var intresserade av simundervisningen.
– De lärare på skolan som var från Kenya ville också lära sig, så det var lite kul.
Förutom att ha simskola hjälpte de svenska tjejerna till i skolan. Alva höll bland annat i mattelektioner.
Alva och hennes klasskamrater fick även hjälpa till lite i lektionssalarna. Hon tyckte det var lite nervöst att hålla i lektioner till en början.
– Jag hade lektioner i matte för barnen. Jag lärde dem även lite svenska och visade bilder på snö och hur det ser ut i Sverige.
Eftersom man talar engelska i Kenya så var det inte problem att kommunicera med barnen och personalen.
Innan resan hade tjejerna satsat på en insamling via New Life Mission. En del av pengarna som kom in gick till leksaker som lämnades över till barnhemmet som också fanns i området.
– Där tar de hand om små barn som blivit lämnade vid barnhemmet eller på gatan. De minsta barnen var bara runt en till två veckor gamla. Det var jättetufft att höra om det, men det var fint att se hur glada de blev över leksakerna.
Det delades ut leksaker till barnen på barnhemmet som fanns i området. Leksakerna köptes med pengar som samlats in före resan till Kenya.
Alva säger att resan var en bra ögonöppnare för henne, det var nyttigt att få se hur det kan vara i andra delar i världen. Och att det blev en del kulturkrockar kan hon le åt i efterhand.
Var det något speciellt som de tyckte var annorlunda med dig?
– Ja, de tyckte det var lustigt att jag som 18-åring bodde hemma hos mina föräldrar.
Alva fick med sig några handgjorda souvenirer från Afrika. Men framförallt fick hon med sig minnen och en känsla av att ha gjort något bra.