Bengt-Arne Runn får nej till att flytta till hustrun som har särskilt boende, trots hans multisjukdom. Nu överklagar han beslutet tillsammans med barnen Diana, Cajsa och Carl.
Bengt-Arne Runn har dåligt hjärta, cancer i lungorna och benröta. Han skjutsas till livsuppehållande dialys i Motala tre gånger i veckan. Han kan inte gå och behöver hjälp med det mesta, och har ansökt om särskilt boende, men fått nej. Hans läkare har i ett brev till kommunen vädjat för hans skäl. Bengt-Arnes tre barn har ifrågasatt kommunens behovsbedömning och beslutet att han ska bo hemma med hemtjänst.
Själv säger Bengt-Arne att han är besviken.
– Jag har bott 40 år i Boxholm, alltid klarat mig själv och betalat skatt. Nu när man ber om hjälp så blir det nej, säger Bengt-Arne Runn.
Tidigare har paret Bengt-Arne och Kerstin bott tillsammans i servicelägenheten på Bjursdalsvägen. I somras fick Kerstin plats på korttidsboende för att få vård för sin sjukdom. Bengt-Arne fick flytta med dit. Hans tillstånd förbättrades då, enligt njurläkaren, som i sitt brev till kommunen menar att det är viktigt att han får i sig näring för att dialysen ska kunna ges, eftersom den är energikrävande för patienten.
På korttidsboendet minskade Bengt-Arnes oro och ångest, vilket ledde till större matlust och därmed även ett bättre fysiskt mående. Och det är tillsammans med hustrun han vill bo. Hon har lasarettsansluten hemsjukvård. Bengt-Arne kan besöka henne, men klarar inte av att ta sig dit själv utan behöver hjälp, trots att han bor i samma kvarter.
Deras barn bor på olika håll, Carl i Blåvik, Cajsa i Västervik och Diana i Eksjö. Den har träffat representanter från socialförvaltningen, för att försöka få dem att ändra beslutet. Så har inte skett och de har nu överklagat till förvaltningsrätten.
Biståndshandläggaren tycker inte att Bengt-Arne är tillrikligt sjuk för att vara berättigad till en plats i särskilt boende på Bjursdalens äldreboende i Boxholm.
– Kvarboendeprincipen hävdas in absurdum, menar dottern Diana Laitinen Carlsson som är både ledsen och arg över att kommunen inte tar hänsyn till pappas vilja och hans behov.
Hon tycker att det är respektlöst, ovärdigt och omänskligt av socialförvaltningen.
– Det är förenat med stor fara för hans liv att bo hemma även om han får mycket hjälp av hemtjänsten, säger hon och är noga med att betona att hon inte alls är kritisk till hemtjänstens personal som hon beskriver som "guld värd".
Dessutom blir han deprimerad och tappar lusten att äta, menar Diana, vilket så klart är livsviktigt både för hans eget välbefinnande, men också för att den livsuppehållande dialysen ska kunna ges varje måndag, onsdag och fredag. Då ligger han cirka fyra timmar kopplad till en maskin. Tröttande, men ändå uthärdligt, tycker Bengt-Arne själv.
– Det går ganska bra. Man får titta på tv under tiden och ibland slumrar jag till. Jag åker mitt på dagen till Motala och kommer tillbaka vid 19-tiden, säger han.
Boxholmsbon Bengt-Arne Runn omgiven av sina barn Diana, Cajsa och Carl. De har överklagat kommunens beslut att säga nej till att han får bo med sin sjuka hustru på särskilt boende.
Susanna Kullman är ny socialchef i Boxholm. Hon kan av sekretesskäl inte kommentera Bengt-Arnes ansökan, men ger generella besked.
– Biståndshandläggaren träffar den enskilde brukaren och gör en bedömning. Tillsammans med brukaren tittar man hur på mycket av de dagliga sysslorna personen klarar själv och med hjälp av hemtjänst. Det är omvårdnadsbehovet son avgör, menar hon.
Hur tungt väger läkarens ord?
– Läkarens bedömning är utifrån den diagnos som brukaren har. Vår biståndshandläggaren gör helhetsbedömningen.
Den här brukaren känner oro och vill ha medboende med sin hustru.
– Boxholm följer samma regelverk som övriga riket, men kommunernas boendeförutsättningar varierar, säger Susanna Kullman.