De gick i samma klass, men hade andra bästisar i grundskolan. Efter nian skildes deras vägar. Susanne Ahlsén fick jobb hos Birgittas damfrisering på Storgatan i Boxholm. Elisabeth Ogsäter började hos Anna-Lisa Kvist.
– Man gick som elev i fyra år, berättar Elisabeth, och fick 65 kronor i veckan första året.
Jobb måndag till lördag, med två lite kortare arbetsdagar.
– Man fick sopa i salongen, koka kaffe, se och lära, berättar Susanne Ahlsén. I början var det tufft. Bara att stå upp hela dagen var jobbigt.
De båda frisöreleverna jobbade ett par kvarter ifrån varandra, och de gjorde gesällprovet tillsammans, hos Susannes arbetsgivare, men de umgicks fortfarande inte.
– Nä. Vi hade inte tid. Vi jobbade ju jämt, säger Elisabeth.
När Susanne Ahlsén var bara 19 år köpte hon Birgittas damfrisering.
– Det var mycket lättare att starta företag då, 1976, säger hon.
Elisabeth flyttade till Mjölby, fick barn och jobbade lite grann i en salong där. Men sedan blev också Susanne gravid.
– Då tog jag kontakt med Elisabeth och frågade om hon ville arrendera min salong. Det gjorde hon i ett halvår. Sen kom jag tillbaka, och i augusti 1980 köpte hon in sig. Sedan dess har vi gjort allt ihop.
De har bokfört, klippt, utbildat sig, passat varandras barn, hoppat in för varann vid behov, umgåtts och hjälpts åt med det mesta.
– Vi har hängt ihop jämt och har aldrig varit ovänner, säger Elisabeth. Vi åkte till och med på semester ihop.
Hur i allsin dar kan det funka? Som ler och långhalm i 38 år och aldrig osams?
De funderar lite.
– Vi har jobbat varsin vecka, säger Susanne. Bara på fredagarna jobbade vi båda. Det var nog lagom.
– Vi har delat jobbet rättvist, säger Elisabeth, och vi har nog blivit rätt lika till sist. Noggranna. Var och en städar efter sig.
De har planerat tillsammans, och nu när de ska sluta, så är de också helt överens.
Har ni tröttnat?
– Nej, absolut inte, säger Susanne. Jag har aldrig någonsin önskat mig ett annat jobb.
– Det är roligt och skapande, säger Elisabeth. Vi har många kunder som har varit här under hela tiden, men varje gång de kommer är en ny gång.
Men nu blir det tid för annat. Det enda som återstår är att hitta efterträdare.
– Bästa läget, säger Elisabeth.
– Massor med kunder, säger Susanne. Salongen är värd en fortsättning.