Trots sina 23 år känns Max Fagerstedt från Boxholm redan som en veteran när man pratar med honom om politiska frågor.
– Jag känner mig inte så ung, säger han. På det sättet har jag svårt att tala för en person som är 18 år.
Max politiska engagemang började för fyra år sedan. Han ville bidra till att göra samhället bättre och tog därför själv kontakt med Sverigedemokraterna.
– Jag gick med i partiet och ungdomsförbundet samtidigt. Efter en kort tid blev jag kontaktad av partiet och började engagera mig.
Max jobbar som politisk sekreterare för Sverigedemokraterna i Region Östergötland. I hans arbete ingår det att skriva insändare och debattartiklar.
– När jag gick med i partiet var frågor om välfärd, äldreomsorg och trygghet viktiga frågor för mig. Det är områden jag fortfarande håller kvar vid.
Att Max som endast är 23 år brinner för äldre kan verka konstigt, men har sin förklaring i hans bakgrund.
– Jag är undersköterska i botten och har jobbat i demensvården i Boxholm. Det är de äldre som har byggt upp samhället.
Inom kommunpolitiken är frågorna ofta konkreta och den ideologiska debatten kan ibland saknas. Det är ingen som skrämmer Max – tvärtom.
– Det är i Boxholm som jag bor och lever. Här kan jag se frukterna av de beslut jag är med och fattar. Jag har en närhet till de väljare jag representerar.
Max har inget recept för att få fler ungdomar att välja politiken, men några funderingar har han.
– Som parti måste man aktivt rikta in sig på ungdomar och inte blunda för frågor som de tycker är viktiga. Ungdomar idag är uppkopplade och har ett stort omvärldsperspektiv. De är intresserade av breda frågor, som till exempel trygghet.
Att som Max ställa upp för ett parti i ett kommunalt val betyder att man ska vara tillgänglig under en mandatperiod på fyra år.
– Jag har ett jobb och kommer bo kvar i Boxholm. Samtidigt ska man inte vara rädd för att det är en lång period. Om man har frågor man brinner för och vill engagera sig i ska man inte vara orolig för det. Fyra år går fort inom politik.
En del av att vara politiker är att man blir en offentlig person.
– Många av mina vänner skulle aldrig vilja vara så offentlig som jag är. De i min närhet tycker att det är roligt att jag jobbar med politik. Såklart kan det finnas sakpolitiska meningsskiljaktigheter ibland.