Bästa grejen som hände en sommar var att Kullahallens frys gick sönder. Alla ungar som kom in fick ta glass innan den smälte. Pappa ordnade så att deras springschas körde hem med glass på flakmoppen till vår frys. Vi syskon var överlyckliga, även över den äckliga isglassen Kiwawa.
Jag minns när jag var med mamma och handlade på Icahallen, då fick man alltid en prinskorv i handen om man hade turen att mamma skulle ha något över disk. Den smakade som allra bäst så. På den tiden stängde affärerna klockan 13 på lördagen och var stängda på söndagen och det gick ju alla tiders det också. Man lånade av grannen om nåt tog slut.
Där Coop i dag står fanns det förr en mejeribyggnad. Jag har aldrig sett den igång men kommer väl ihåg den gamla byggnaden. På dåtidens Konsum minns jag de gamla kassaapparaterna då de slog allt för hand. Inga streckkoder där inte. Tänk vilket arbete de i kassan la ner på våra inköp. När jag följde med min pappa till järnaffären som på den tiden låg i Sveahuset var lyckan stor. Jag hade nog kunnat vara där inne en hel dag. Atmosfären var så lugn och doften så annorlunda god. Små lådor med skruv och spik längs ena väggen om jag inte minns helt fel. Gamla härliga knarriga golv och väldigt många konstiga och roliga saker att titta på för ett barn. I ett litet hus bredvid låg tobaksaffären Arthurs, den var av den gamla sortens tobaksaffär med både röka och systemutlämning. Där samlades gubbarna för att spela på hästar och prata lite
skit. Såna tobaksaffärer finns det inte många av i dag, tyvärr finns inte heller Arthurs kvar.
När jag växte upp fanns det tre kiosker i Kisa. I Naftakiosken köpte jag och min kompis Linda strips som vi åt medan vi gick Kisarundan, då kände man sig stor. Det fanns även en Pressbyrå där man kunde köpa en godispåse full med godisnappar för en femma. På den tiden blev man godisrik på den summan. I dag skulle samma peng räcka till att täcka botten i påsen.
När jag var hemma hos min kusin Pia på Ulrikagatan hände det att vi köpte klubbor i Tulpanens livs som var en områdesbutik. Den var inte stor men ändå så mysig och jag kommer fortfarande ihåg var klubbpåsen låg och stålkorgarna som man hade sina varor i.
Det går inte att skriva om minnen från Kisa om man inte nämner Kisa Folkets park. Dess glansdagar är härliga minnen både för Kisaborna men också alla de som kom utsocknes ifrån. På gamla tiden var parken väldigt poppis. Man längtade efter att säsongen skulle ta fart. Bäst av allt minns jag alla gånger Kenneth and the Knutters var på besök. Vilken hemvändarkväll och en härlig folkfest. Tänk om de ändå kunde komma i sommar och göra en nostalgikväll, vilken fest det skulle bli!
Börja fundera på dina favoritställen där du är uppväxt, det är väldigt givande och minnen som man gömt undan längst in väller fram. Dela dem med andra och du ska se att ni väcker varandras ställen och minnen till liv.