Jag tänkte bjuda på en ”före-bild”. Det är meningen att det också ska komma en ”efter-bild”, men när det blir törs jag inte tänka på.
Visst känner ni igen er om jag skriver ”när vi ändå håller på så är det ju lika bra att...” I vårt fall har det projekt som från början gick ut på att byta glas i väggarna till uterummet och gjuta ett nytt golv nu expanderat till nära nog en helt ny baksida.
Det är nämligen så att själva utgrävningen av det gamla altangolvet innebar att en ansenlig mängd massa skulle flyttas. Det låter sig inte göras för hand, det förstår jag, vi pratar drygt 30 ton sand och grus. För ändamålet anlände alltså en liten grävmaskin strax före jul.
Det var då det hände. I samma stund som den lilla behändiga, gula maskinen rullade in på tomten på sina larvfötter växte nya idéer fram likt en ostoppbar lavin.
”Det där däcket vi har pratat om, utanför det inglasade rummet – det passar ju bra att gräva för plintarna nu när vi ändå har grävmaskinen...”
Absolut. Kör.
Och när vi ändå håller på så varför inte göra lite större än tänkt? ”Vi har ju bra hjälp, liksom”. Därtill följde nya planteringar, olika trappsteg – som inte alls liknar vanliga trappor utan mer blir långa sittplatser – och staket i glas eftersom ingen vill känna sig instängd.
”Jag tycker att vi ska ha en pool, och det är ju lika bra att gräva för den när vi ändå håller på”, sa maken.
Jag vill inte ha en pool, men långsamt och målinriktat mejade han ner mitt försvar, i maskopi med grävmaskinen. För det är klart att inte heller jag tycker att vi ska ändra oss om ett par år och köra sönder så väl staket som gräsmatta en gång till. Nej, när vi ändå håller på...
Ja, men i så fall vill jag ju ha ett växthus. Och det bör väl grävas för det också, eller fyllas ut eller vad man nu gör. I vilket fall är det ju jobb för en grävmaskin, nu när vi ändå håller på?
Japp. Det måste ske nu, om det ska bli av.
Sagt och gjort.
De där buskarna förresten, i andra änden av trädgården – är det inte lika bra att tuffa ner dit med grävmaskinen och göra slut på dem med rötter och allt en gång för alla?
Jo. Gör det.
Nu står jag alltså här, med lera och grus till stövelskaften och undrar om det någonsin blir färdigt. I helgen körde jag singel på skottkärra, i övrigt håller jag mig undan själva bygget så mycket det går. Träder bara in när jag blir tillsagd att tycka till om någon vinkel här eller förberedande trallstomme där.
Min tid kommer. När grävmaskinen har lämnat. När uterummet ska inredas, poolen glittrar i försommarsolen, trädäcket ligger lent och varmt under fötterna och det är dags att stoppa fingrarna i jorden i växthuset.
Då kommer nämnda ”efter-bild”. Frågan är bara hur många fler projekt vi utökar med innan dess. Grävmaskinen är i tjänst ett tag till. Ja, så det är väl lika bra att...