Jag har gjort så i många år, flera kvällar i veckan. Tagit en sen kvällspromenad till en källsorteringsdepå på Dalgårdsgatan i Boxholm.
För cirka tio år sedan fick jag en oväntad och märklig fråga när jag stod i dörren och sa att jag skulle gå till ”Källis”.
Dottern bodde hemma och var i övre tonåren. Det var hon som ställde frågan.
Den löd:
”Källis, är det din nattklubb?”
Jag blev något ställd. Det gällde att snabbt finna sig och komma med ett lagom retsamt svar.
”Nattklubb? Du, i de banorna har jag faktiskt aldrig tänkt. Men det kanske jag skulle göra. Det krossas kanske ett och annat glas även på en nattklubb, men ni är väl inte rasistiska och skiljer på färgat och ofärgat?”
Till saken hör att dottern vid denna tid gärna var ute i svängen, typ Sjömagasinet i Vadstena och Ågatan i Linköping.
”Jag tycker att ditt nöjesliv är utarmat”, replikerade hon med en tung suck.
”Där har du fel. Det kan inte vara utarmat när jag aldrig haft något (skratt). Men jag kanske ska skaffa mig ett i kväll och ringa hem från källsorteringen och fråga om ni kan komma och hämta mig. Som du brukar göra”.
Det blev en rolig om än lite vass ordväxling med dottern.
Fortfarande har det inte hänt att jag behövt ringa och be om skjuts. Det mest skrämmande som kan hända på vägen hem är att få möte med Hasses och Maggans lille hund. Jag lovar, det blir man inte precis byxis av.
Om jag blivit erbjudet något tvivelaktigt på klubben? Nej.
För några år sedan undrade Johan Birath om jag ville ha en trave gamla telefonkataloger, typ 20 år gamla, som han var på väg att kasta i en container.
”Det kan bli ett scoop i Corren om du berättar vilka som bodde på en viss gata här i Boxholm på 1990-talet”, skrockade han.
Jag tackade som tur var nej. Jag hade åkt ut med huvudet före om jag kommit hemsläpandes med katalogerna. Hustrun tycker att jag samlar på mig för mycket.
Visst går det väl att få en snyting på en nattklubb, åtminstone i kön? På ”Källis” på Dalgårdsgatan var jag som närmast att åka på en propp när jag frågade två vuxna män om de verkligen hade rätt att göra som de gjorde?
Med en ståltrådsanordning fiskade de upp flaskor från en glasigloo.
Jodå, det kunde varken jag eller någon annan hindra dem att göra, påstod de.
Sådana fräcka fasoner.
Ännu värre tycker jag det är när folk slänger precis vad som helst och grisar ner.
När blev dessa depåer allmänna avstjälpningsplatser? Hur kan man dumpa möbler bredvid containrar, som jag såg häromveckan?
Det var ett tag sedan dottern bodde hemma. Skriv upp att hon än i dag, vid besök i föräldrahemmet, får höra sin pappa säga att han ska gå en promenad till sin nattklubb...