Att vara kolonilottägare tycktes länge vara en dans på rosor. Men så visade det sig en solig lördag nyligen att min vän ovetandes hade hyresgäster på tomten. Många hyresgäster...
Själva upprinnelsen till det inträffade var en gemensam jobbardag i området. Den inleddes med ett möte där arbetsuppgifterna fördelades. Min vän hör till de yngsta i församlingen och irritationen växte allt eftersom ”de roliga” jobben försvann. Snickra? Vilka av herrarna i tar sig an det? Måla? Lägga om ett tak? Jo då, samtliga stora, starka rekorderliga män anmälde sig. Utmärkt.
– Och så behöver vi rensa ogräs mellan plattorna. Mina damer?
Nej, här hade min vän rest agg för länge sedan och när ett staket skulle rätas i närheten av hennes lott gjorde hon sig hörd. Ögonbryn höjdes här och där, för inte kan väl en relativt ung kvinna ändå...? Jo, det kan hon!
Men knappt hade slägga, hammare och spik kommit fram förrän själva problemet uppstod. Det surrade betänkligt i närheten av en av stolparna. Jordgetingar! Det blev en löptur i imponerande fart och sedan till att gömma sig inne i stugan tills den upprörda svärmen lugnat sig och återvänt hem.
Men staketet lutade fortfarande. Problemet kvarstod förstås. Så vad göra? Bra kvinna ska ju reda sig själv.
Rejäla jobbarbyxorna stoppades in i strumporna och trängdes sedan ner i stövelskaften. Utanpå tröjan drogs en beige-grön regnkappa i galon som sedan mycket elegant trycktes ner innanför byxlinningen. Redan här borde getingarna ha blivit skrämda från vettet.
I brist på nätförsedd biodlarhatt letades en bit markduk fram. Det gick dock bara att uppbringa ett använt exemplar men jorden borstades bort efter bästa förmåga. På huvudet trycktes en cowboyhatt med vida brätten och ovanpå densamma lades markduken. Kreationen knöts sedan på plats runt halsen med en leopardmönstrad scarf.
Låt striden börja. Må bästa kvinna vinna.
Kolonikatten Findus försvann som en avlöning och syntes inte till på en dryg vecka.
Getingarna såg inte faran komma utan överrumplades av figuren bakom markduken och fick sitt öde beseglat av en välriktad dusch myrr.
Det blev tyst intill stolpen.
Staketet rätades i lugn och ro.
Lugnet har lagt sig över lotten.
Hur kolonikatten mår förtäljer inte historien. Förhoppningsvis var han den ende som såg varelsen i äckelgrön regnrock förklara krig mot de oinbjudna och därmed den ende som behövde tid att bearbeta upplevelsen. I annat fall kan det möjligen vara en smula osäkert huruvida min vän får ta del av de mer prestigefyllda uppdragen under kommande arbetsdagar. Eller om hon får vara med alls, faktiskt.
Men en sak är säker och bevisad – bra kvinna reder sig själv.