Fågelräkning är kul och lärorikt, det passar mig perfekt.
Jag har ju en förkärlek för att man ska veta vad man ser i naturen, det har jag skrivit om många gånger förr. Oavsett om det gäller växter eller djur blir alla upplevelser så mycket rikare. Det är folkskolläraren i mig som talar nu.
Jag är verkligen ingen "riktig" fågelskådare, utan en intresserad amatör som upptäckt skillnaden mellan en tyst och tom trädgård och en där det frasar och kvittrar, svirrar och sjungs. Skillnaden stavas fågelmat.
Alltså, den stackars maken får släpa säckar och jag fyller hinkar och pytsar ut i ett flertal matbehållare utanför köksfönstret. Belöningen kommer omedelbart. Det tar bara ett skarpt "tuitt" från den nyfikna nötväckan, så fattar alla andra direkt: "Där är hon med maten!"
Det har gått så långt att jag går ut i bara morgonrocken och stövlar för att fylla på, jag kan inte med gott samvete sitta inne i värmen och äta frukost annars. Då stirrar talgoxarna anklagande in genom fönstret.
Fågelräkningshelgen förra året var eländigt regnig, grå och snålblåsig, så det blir spännande i år att se om det går "bättre". Väderprognosen är sol både lördag och söndag, även om temperaturen pendlar runt nollan.
Jag har laddat hem appen "Vinterfåglar" och faktiskt hittat min rapport från 2016, så denna gång kan jag jämföra. Man ska registrera hur många fåglar av varje art som man ser samtidigt, alltså inte bara räkna hur många man sett totalt – då blir ju garanterat vissa hungriga filurer dubbelräknade.
Förra året fick jag ihop sju talgoxar (vi har en trevlig liten klan i trädgården), tre nötväckor och lika många entitor och blåmesar. Tyvärr ingen stenknäck, gulsparv eller större hackspett, fast de ofta är framme när man inte räknar. Inte särskilt mycket, tycker kanske du? Det är ju ingen tävling, jag är glad för varje liten fjäderboll.
Och jag står mig helt slätt om man tittar på summeringen av räkningen förra året:
Etta på topplistan 2016 var (förstås) talgoxen: 5 007 stycken i Östergötland och 118 007 i hela Sverige. Tvåa i Östergötland blev pilfinken med 4 315 stycken och i Sverige var blåmesen tvåa med 90 283. På tredjeplatsen blev det omvänt: 4 018 blåmesar räknades i Östergötland, medan pilfinken blev trea i landet med 84 043 stycken.
Det blir spännande att se årets siffror – ta hem appen du också, vetja, och var med!