Morfar är synonymt med julen för mig. Han har betytt så mycket att det inte är möjligt att sätta ord på. Varje år förberedde han mig och mina kusiner långt innan det blev december genom att prata om hur det lyste i en stuga i skogen på andra sidan sjön, sett från huset där mormor och morfar bodde. Där satt tomten och tillverkade julklappar, fick vi veta. Det hände att han tog sig ända fram till vår gård och övernattade i ett av uthusen. Jo då, det fanns spår i snön minsann.
Så underbart pirrigt det var att lyssna.
Varje år satt morfar i skogen i röd rock redan när vi kom till julaftonslunchen klockan 12. Han bjöd pepparkakor på ett stort fat. Ett år regnade det så mycket att allt blev till en väldoftande sörja som vi fick peta i oss med sked, men vad gjorde det?
På kvällen var det morfar själv som försvann iväg på klassiskt vis när mörkret lagt sig, och som snart knackade på rutan med lykta och säcken full av paket. Men det visste vi inte då. Ska sanningen fram så ville vi nog aldrig riktigt tro på att det faktiskt var han, där bakom allt skägg.
Det gick så långt att han hängde på sig en skylt med texten "till salu" utanpå den röda rocken. Nej du morfar, försök inte, fnös vi.
Ett annat år kom han helt sonika klivandes från övervåningen i huset, iförd hela tomtemunderingen på överkroppen, men med kalsonger och strumpor och bara ben. Allt för att inga missuppfattningar skulle kunna uppstå. Och visst, det var roligt. Vi skrattade. Men jag minns än i dag när min kusin lite överseende sa; "jaja morfar, det var kul, men nu väntar vi på den riktiga tomten".
Morfar finns inte bland oss längre, men jag klappar ofta på stenen vid hans grav och tackar för alla underbara minnen han har gett oss. Vi för med oss hans arv förstås, med stolthet. Det är skönt att få tro på tomten! Numera plockar jag fram alla fina minnen från jularna när jag var liten. Med hjälp av dofter från hyacinter, pepparkakor och tända ljus och framför allt smaken av mormors goda rödkål och inlagda sill så går det lätt. Därtill lägger jag några nya egna traditioner, så som känslan av att få ett nytillverkat pynt från dagis eller skolan. Stoltheten i överlämnarens ögon är oslagbar. "God jul mamma" stod det på ett fint kort jag fick häromdagen. Det lyste koncentration i varje knotig liten bokstav. Då går julen rakt in i hjärtat.
Tack alla läsare för ett fint 2017. Tack för alla tips och mejl och fina bilder till instagramsidan. Fortsätt höra av er! Bostad tar ett kort juluppehåll och är tillbaka igen i början av januari. Då kommer tidningen att se lite annorlunda ut. Lite mer magasinslik kan man säga, och med ett par nya inslag. "Gör det själv" till exempel. Det blir förslag på roliga och praktiska inredningsdetaljer som går att ordna hemma utan allt för mycket trassel. Har du just en sådan idé du vill dela med dig av? Ring eller mejla mig. Vi ses!
God jul!