Vi har bott i ett hus på landet tidigare och under en period hade vi små möss inne. Det var innan vi insåg att vi inte skulle förvara vinteräpplen i matkällaren. Med äpplena borta så försvann lyckan för mössen att hålla till inne. I alla fall vad vi märkte. En gång innan de flydde ut så skulle jag gå ner i källaren, öppnade dörren och såg en väldigt stor mus (nåja, väldans liten var den väl på riktigt) på väg upp mot mig. Jag skrek i högan sky och musen gjorde en snygg bakåtkullerbytta och försvann. Undra vem som blev mest rädd, den eller jag? Ett tag efter det sparkade och slog jag på dörren innan jag vågade öppna eller så skickade jag ner någon i familjen istället. Jag såg ingen mer mus efter det som tur var.
Nu bor vi sedan ett år i Haninge, där jag kallt räknade med att klara mig utan inneboende möss. Men en tidig morgon fick jag fart på hjärtverksamheten. Så fort jag kom in i köket såg jag på köksbänken små små muslortar. Vilken panikkänsla jag byggde upp, vi skulle säkerligen tvingas flytta ut så att mössen lättare kunde fångas in.
Jaha, så mycket var det med att inga möss finns i stan. Först skulle jag städa undan skiten, laddad till tänderna skulle jag angripa problemet, men något fick mig att stanna upp lite. Jag vågade till och med lukta på eländet. Hm, nog luktade det misstänkt likt kaffe?
Jovisst, var det kaffe, kokkaffe alltså lite grövre malt. Blev full i skratt, käre tid så larvig jag kände mig samtidigt som jag blev glad att det bara var kaffe.
I våras fick vi höra ljud från vinden ovanför vårt sovrum. Panik! Bodde det verkligen möss på vinden trots allt? Fick för mig om nätterna att de smög omkring sängen bara väntandes på att springa över mitt ansikte som de gjorde på pigan Lina i Emil. Maken hörde också ljudet så jag inbillade mig inget. Efter att ha blivit väckt otaliga mornar ringde vi vårt saneringsbolag. En kille kom men han kunde inte hjälpa oss då takluckan satt fastspikad. När han åkte kollade jag ut, då fick jag se en gråsparv flyga ut från taket. Kunde det vara den vi hörde? Flera gånger kom den flygande med mat i näbben. Så svaret blev – inga möss men väl en liten fågelfamilj som funnit frid under vårt tak. Till slut tog fågelungarna mod till sig och flög ut, sedan dess har det varit tyst. Nu ska vi innan vintern täppa till med småmaskigt nät. Jag älskar fåglar med inte under vårt tak och inte när de utger sig för att vara möss.