Jag blev nästan lite tårögd, för jag drogs snabbt tillbaka till barndomen då vi barn fick knacka på min gudfar Berras snuslock eller på Lenntes som var inneboende hos min farmor. Hade vi sen tur så fick vi åka glid ner på benen på de halkiga arbetsbyxorna Lennte hade på sig. Han satt på en stol och lyfte upp en av oss på sitt knä, fällde ut benen och sen bar det av. Inte så lång färd men rolig.
Vissa ljud, smaker, syner eller dofter kan få en att minnas sånt som finns inom och som ligger vilandes tills något triggar igång det igen. De bästa minnena är de som fyller en med lycka.
När jag nu i vinter sett längdskidåkare stakandes ute på fälten blir jag lite full i skratt för jag kommer ihåg när vi syskon och pappa åkte längdskidor i skogen i närheten av där vi bodde. Kommer särskilt ihåg en gång när mamma jobbade helg. Då packade pappa varm saft och mackor i ryggsäcken sen fixade han i ordning alla skidor. När vi åkt en stund kom det en backe, inte särskilt brant vad jag minns. Pappa fick fart och vips så grenslade han en gran och inte nog med det – ena skidan lossnade också och for iväg bland träden. Orsaken till att det gick som det gick var att pappa hojtade åt oss syskon att köra längre fram så vi inte stod precis där backen slutar men det glömde vi ju snabbt. Sen for pappa till skogs för att inte köra på oss. Käre tid vad vi ungar skrattade och det lades i de glada minnenas fack. Undra om pappa minns det med skratt också...
Jag minns när vår gata utanför huset blev belagd med asfalt, den doften var kanske inte den godaste men den var fylld med glädje och än i dag så kan jag komma att tänka på den tiden när jag känner doften av nylagd asfalt.
Jag kommer även ihåg hur min morfar luktade. Jag har inte stött på någon liknande lukt, men det skulle jag gärna göra, bara för att än en gång få känna hans doft. Min farmor kan jag helt plötsligt komma att minnas med ett leende då jag steker fläsk. Hennes fläsk var underbart gott. Hon sa alltid att fläsket skulle vändas och vändas tills det blev helt perfekt knaprigt. Tänk att fläskos kan vara ett fint minne.
Nu till en helt annan doft. När kan en kräka lukta helt ljuvligt? Aldrig finns det säkert många som tycker, men att lukta på en liten bebis som kanske har både dregel och kräks på sin tröja är en doft som jag trots allt bara älskar. Om jag är knäpp? Lite kanske men bebisdoft sätter sig som bomull runt hjärtat med eller utan kräks. Viss doft, ljud, smaker och kanske syner kan påverka oss alla olika och förhoppningsvis mest positivt, bara vi vågar öppna minnenas bank.