Vi har många traditioner som vi skapat i vår familj. Både jag och maken har tagit med oss traditionen hemifrån för att sen sammanfoga dem med våra nyskapade. Vi har firat många fina jular tillsammans med våra barn. Vi har i alla år hängt upp julstrumpan på deras sovrumsdörrar med en film och något godis. Även om grabbarna kommit på eftermiddagen från deras andra föräldrar måste det hänga en strumpa redo att plundras.
Äldsta barnen är 25 och 28 och de vill fortfarande ha en strumpa väntandes, trots att de inte bor hemma. Nu har vi kompletterat både till sonhustrun och till barnbarnet Saga.
Tänk så fint det blir när man tar fram adventsljusstakar, stjärnor, ljusslingor, ljus och allt som hör advent till i väntan på julen. Det är mysigt att gå ut och gå i bostadsområdet och se hur allt lyser upp så inbjudande och fint i de flesta fönstren. Maken fick plocka fram en annan ljusstake till de fyra röda ljusen som ska tändas ett efter ett. Klantig som jag var så slog jag ner den vi brukar använda så den gick i tusen bitar, tur att vi hade flera.
Barnen fick under många år en prydnadstomte av sin mormor till julen som nu alla snart plockas fram och fylla deras rum med riktig julstämning. Det finns inte mycket som slår glädjen i barnens ögon när hemmet pyntas och julen nalkas. När de var små hamnade de flesta tomtarna samma ställen men med åldern så placeras de noga ut. Granen kläs alltid kvällen innan julafton och sen lyser den dygnet runt till ett par veckor efter nyår.
Juletiden är så mycket mer än julklappar. För oss är det familjegemenskap och lugn. Mycket mat, godis, en hel del klappar blir det förstås och TV blir det naturligtvis också. Vissa program är bara ett måste i våra traditioner så som ljuständningen i SVT, Kalle Anka, Karl-Bertil och Trolltyg i Tomteskogen som vi har på dvd. Det är rätt skönt att krypa upp i soffan, tända ljus, ta fram lite gott och bara sitta och titta tillsammans.
Vi känner stor tacksamhet att vi har varandra. Det finns så många som ofrivilligt sitter ensamma hemma på julen. Det är fint att det finns välgörenhetsorganisationer och kyrkor som öppnar upp sin famn så att det finns möjlighet att få gemenskap.
Nu återstår att se om pappa avslöjar vem tomten var som kom på besök när vi fyra barn var mindre. Han håller hårt på den hemligheten. Jag har sagt att han kan skriva det på en lapp och gömma den så vi får veta det senare i livet om han vägrar säga något även denna jul. Jag kommer ihåg den julen tomten kom med godis åkandes med häst och släde. Det är ett fint minne att bevara.
Ewa Ärlebrant är inskrivare på Corren.