Att drömma sig bort eller hem

När man kommer upp i åren måste man börja fundera på framtiden. Hur vill jag ha det som pensionär? Var vill jag bo?

Foto:

Bostadskrönikan2017-09-24 16:00

Att ha och inte ha, heter en krigsroman av Ernest Hemingway. Den titeln (To have and have not) skulle kunna stå som rubrik för tankar som allt oftare tar allt större plats i mitt huvud.

Fast de handlar inte om krig.

De handlar om liv och leverne.

Vad vill jag ha? Vad behöver jag? Vad klarar jag mig utan?

I en dröm springer jag över den vackraste av ängar, en fint betad äng, slät som en golfbana. Vinddraget svalkar mina varma kinder. Högt i den blåa skyn svävar en rovfågel i allt vidare cirklar. Det doftar sommar och andas ro. Då tar det tvärstopp. Rödljus. Bilar. Bussar. Cyklar. Det slås i dörrar. Bromsar kvider. Stök och bök. Det blinkar i neon och skyltar. Det tjuter och väsnas, stojar och larmar, det visslar och gnäller, det ryker, dammar. Det är folk överallt. På avstånd hörs sirener.

Klart att jag vaknar då.

Alltså egentligen, om sanningen ska fram, så undrar jag vem jag är. Ena stunden vill jag vara i stan och trängas med alla andra på varuhus och restauranger och pubar. Bibliotek, museum, bio, teater, konserter, idrott. Torg. Jag vill mötas, vill prata, vill se, vill lära, vill vara där det händer. När det händer.

Andra stunden vill jag vara ifred. Stå på ängen och glo som korna. Eller vandra i skogar jag känner som ett hem.

Säg, vad är det städerna har? Vad är det som drar? Folk antagligen. För så säger man ju: folk drar folk. Väldigt många vill vara där väldigt många andra är. Märkligt när man tänker efter. Stå i kö, vänta på sin tur, knuffas. Är det roligt?

Fast det är förstås så fiffigt ordnat med städer, typ Linköping och Norrköping, att det finns områden lite längre bort från city som faktiskt ligger granne med skogen och där djur går och betar på en äng. De som bor så har liksom valt stan, men fått skogen och den harmoniska tillvaron därtill. Är det så jag ska bo på ännu äldre dar? Så är jag van, för så bor jag ju nu, fast ett par mil ifrån en större stad. Men om jag redan har det så och trivs med det, varför ens bry sig om att flytta?

Åren går. Man blir äldre. En dag tar det emot att böja sig och lika mycket emot när man reser sig. Är det dags att lämna hus och trädgård då?

Flytta från villan? Vill jag det? Kan jag tänka mig att sitta på sjunde våningen i en tvåa?

Nej.

Vad vill jag ha? Var vill jag va'? Var ska jag va'?

Jag tror att jag sover på saken.

Krönika

Jörgen Auer
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!