Nya hus har sin charm men ett gammalt är det liksom mera liv i. Så tycker jag personligen, andra tycker absolut inte så. Det är det som är bra med att vi tycker olika. Då kan gamla hus tas om hand av någon som värnar om det och nya byggas för de som vill ha det så. Vi ser olika på husets alla områden. Någon vill ha många skrymslen och vrår till förvaring medan andra enbart vill ha garderober som man själv ställt dit.
När jag bodde hemma i Kisa så åkte vi på somrarna och hälsade på min pappas morbror Josef och hans fru Majken. De bodde i Delsbo, några mil från Kisa. I bland sov vi över och då bodde vi i den så kallade drängstugan. Det var helt underbart. Jag och min syster sov i en utdragssoffa, och det var hur skönt som helst. Undrar hur många drängar som sovit i det rummet innan oss. Där och då önskade jag verkligen att väggarna kunde tala.
Vi gjorde mycket skoj i Delsbo; satte potatis, fiskade eller så for vi runt på en liten skogsstig på mopeden. Majken gjorde jättegod gädda i ugn, lök inom och grädde som skulle ösas över den ofta. Det var verkligen smasken. Fina minnen.
Många somrar när jag var liten hälsade vi även på hos Lennart som var inneboende hos min farmor. Han hade sitt barndomshem i Strängnäs som sommarstuga och dit åkte vi hela gänget. Det var en söt liten röd stuga, utan vatten och toalett. Dasset låg på andra sidan vägen. Pinkade gjorde vi bakom hörnet i det fria. Det var en liten liten farstu, ett kök och kammare. Lennte var ensambarn så de behövde ju inte större men när alla vi kom på besök, vi är sex stycken i vår familj, så blev det fullt. Min syster och jag sov i stugan medan farmor och Lennte och våra föräldrar och två bröder sov nere på loftet. Det var ett loft som man gick upp i genom en lucka i golvet i en del av den stora byggnaden nere på gårdsplan, tio meter från Mälaren.
Att få sova uppe i stugan i bäddsoffan med en härlig gammeldags madrass minns jag med glädje. Om man hade tur så blev det format efter kroppen så att man låg som i en vagga. Det var tider det.
Det finns en hel del gamla hus jag under åren fått möjligheten att besöka. När man är liten tänker man troligtvis inte på husens historia men med åldern kommer i alla fall min nyfikenhet. Passa på att fråga de äldre som finns i ditt liv och närhet om de kan berätta om de gamla husen som finns eller funnits i deras liv. Det blir värdefulla minnen framöver som du kan föra vidare genom att berätta för andra i familjen och släkten.