När Fredrik och Sofie Johansson först kom till Fridhem fanns ett torp på tomten, i övrigt var det fullt med sly. Men de föll för det härliga läget och bestämde sig direkt för att slå till.
Torpet snabbrenoverades för att kunna bo där medan den nya villan byggdes ett stenkast därifrån. I januari 2010 flyttade de in i torpet, och i tio månader gällde det att tränga ihop sig med sina tre döttrar i en liten omodern stuga från 1867.
– Det var faktiskt jättemysigt att bo så tätt ihop. Att ligga och lyssna på hur de andra andades på natten. Men det är klart, det praktiska var inte lika roligt. Ingen tvättmaskin, ingen diskmaskin, bara en liten toalett och en hall på tre kvadratmeter att trängas i på morgonen, säger Sofie.
Den nya villan blev desto större – 240 kvadratmeter – och modernare. Golvvärme på båda våningarna, extra isolering i väggar och tak och en bra ventilationsanläggning ger ett jämnt, skönt inomhusklimat. Från borrhålet till bergvärmen kommer även luftkonditionering på sommaren. Stora fönster ger bra ljus från flera håll och att sovrummen är kvadratiska gör dem lättmöblerade. Köket är stort och öppet med gott om arbetsytor.
Fredrik och Sofie lät arkitekten Per Larsson rita huset för att få det precis som de ville och har genomgående satsat på gedigna, bra material som till exempel ett massivt 33-millimeters trägolv.
– Vi hade bott i några hus innan vi byggde det här, så vi visste ganska väl hur vi ville ha det. Huset blev riktigt praktiskt. Till exempel är det inbyggd klädkammare i alla fyra sovrum på övervåningen. Döttrarna har fått varsitt sminkbord och varsin locktång – ett bra tips för att minska trycket på de båda badrummen på morgnarna, säger Sofie och skrattar.
Huset har, trots att det är nybyggt, många vackra, gammaldags detaljer att vila ögonen på. Listerna och fodren har en snickare tillverkat efter förlagor från det gamla torpet. Den pampiga trappan är gjord efter en bild som Sofie hittade i en byggnadsvårdsbok. Både in- och utvändigt är huset målat med linoljefärg och äggoljetempera.
– Det är roligt att mixa gammalt och nytt. Moderna maskiner och gamla detaljer, kommenterar Sofie.
Bakom huset breder en altan i lärkträ ut sig – och den är stor.
– Lika stor som huset faktiskt. Man kan aldrig ha för stor altan, konstaterar Fredrik.
Inbyggd i altanen finns en njurformad pool. Bottnen är svartmålad för att ge en känsla av damm snarare än pool.
Trappan ner mot poolen har blivit en populär, rofylld fikaplats.
– Här sitter jag och tittar på den stora eken. Det är nästan en religiös känsla på hösten när löven dinglar ner, det är så vackert, säger Sofie.
En av sakerna som familjen föll för är att här, i Skeda söder om Linköping, byter naturen skepnad, från det öppna landskapet i norr till skogslandskapet i söder. Fredrik och Sofie har både beteshagar och skog utanför staketet. Djuren kommer ofta nära inpå: älgar, hjortar, rävar, vildsvin och fåglar av alla de slag.
I naturen hämtar Sofie inspiration. Efter en karriär i IT-branschen sadlade hon om, gick flera konstutbildningar och har nu en egen designfirma, Sofie Form. Mönster i naturen ger idéer till mönster på tyger, kuddar, förkläden, kökshanddukar och skärbrädor.
– Jag är så fascinerad av upprepningar i naturen, upprepningar som aldrig är exakta eller perfekta. Ta fjällen på en kotte till exempel, det är alltid några fjäll som är större eller mindre eller spretar åt något håll. Jag avbildar aldrig naturen exakt, men den ger mig en känsla som jag försöker återge i mina arbeten.
Ateljén och kontoret har Sofie i det gamla torpet, en promenad på någon minut från hemmet.
– Det är på gott och ont att ha så nära till jobbet. Det är lätt att jobba för mycket, i somras var jag bara helt ledig i tre dagar. Men att vara egen företagare ger också en flexibilitet som är nästan nödvändig när man bor på landet med tre barn – det blir ju väldigt mycket skjutsande på alla möjliga tider.
Hittills har Sofie mest koncentrerat sig på att designa mönster och att tillverka saker, säljandet har kommit i andra hand än så länge även om prylarna finns på Hemslöjden och i Sofies webbutik, sofieform.se.
– Jag är ingen säljmänniska, jag har inte en enda sådan gen i kroppen. Men jag har fått en del kontakter när jag ställt ut på Formexmässan och nu är det en japansk firma som vill sälja mina saker. De tycker mycket om den nordiska naturkänslan, berättar Sofie.