Under fyra-fem år i början och mitten av 90-talet gick priserna på fastigheter ner. I exempelvis Linköping tog det sju år innan priserna på småhus var något hög-re än toppåret 1991, med ett medelpris då på 820 000 kronor. Som lägst var småhuspriserna nere på 756 000 kronor år 1994. Men nedåtgående, eller stillastående, priser präglade under en lång period hela fastighetsmarknaden.
Det var först 1998 som priserna på allvar började stiga i Linköping. Villapriserna var all time high både i Linköping och Norrköping, och mäklare spådde då en väsentligt svagare prisutveckling framöver.
Men så blev det inte alls. I Linköping gick villapriserna upp med nära tiotusen kronor i månaden, år efter år, från ett medelpris på 970 000 kronor (1998) till 1,6 miljoner (2003). Även huspriserna på småorter i västra länsdelen började gå upp. Men i ett betydligt långsammare tempo än i Linköpingsregionen.
En orsak till att huspriserna snabbt började stiga var att boräntorna gick ner, men också att det var, och fortfarande är, brist på bostäder.
-- Efterfrågan på småhus var då som nu betydligt större än tillgången. I dag har man fått igång nybyggnationen av småhus och bostadsrätter, men nivån är inte alls som på 70- och 80-talen. Det är fortfarande ont om bostäder, och det i kombination med rekordlåga boräntor gör att småhusen är så här dyra, säger fastighetsvärderare Lars Broman på Svefa AB.
Att husen blev dyrare och dyrare beror mycket på boräntorna, som sänkts i en takt och på en nivå som ingen trodde var möjlig för några år sedan.
-- För tre år sedan trodde jag att vi nått smärtgränsen, att husen inte kunde gå upp mycket mer i pris, säger mäklare Hans Liljegren på Skandiamäklarna. Men jag hade helt fel. Prisuppgången beror nästan helt på de låga boräntorna, och vem visste då att det skulle bli så här billigt att låna pengar.
Han anser att det är mer folk på visningarna i dag än i mitten av 90-talet. Det var också då som budgivningar började bli allt mer vanligt
Under de senaste sju åren har småhusen blivit dubbelt så dyra i Linköping, ungefär samma prisutveckling har noterats på läns- och riksnivå. Men en historisk prisjämförelse i enskilda småkommuner visar att uppgången i vissa fall bara är 50 procent, eller till och med mindre.
Ett småhus i Ödeshög, Boxholm och Ydre går fortfarande att köpa för under en halv miljon kronor. I exempelvis Ödeshög är medelpriset omkring 450 000 kronor. För sju år sedan kostade samma hus drygt 300 000 kronor.
-- Efterfrågan på småhus har ökat, och det har drivit upp priserna, säger mäklare Hans Nyberg på Ödeshögs Fastighetsbyrå.
År 1996 fanns fler hus till salu än i dag. Hus i sämre skick var inga problem att sälja, eftersom det var populärt att renovera objekten. Att pruta på priset förekom i nästan alla affärer.
-- I dag är det helt annorlunda. Folk vill ha hus i bra skick, och man är beredd att betala för det. Det är mer folk på visningarna, och budgivningar är mycket vanligt. Det går också snabbare att göra avslut än på 90-talet, säger Hans Nyberg.
Han tror att huspriserna fortsätter uppåt i Ödeshög, eftersom prisnivån ligger på en låg nivå jämfört med kranskommunerna. De låga boräntorna gör också att folk har råd att köpa dyrare hus.
I Mjölby har villapriserna stigit kraftigt under de senaste tre åren. Det är framför allt unga barnfamiljer, bland annat från Linköping, som sökt ett billigare boende i Mantorp och Mjölby.
Budgivningar har pressat upp priserna, och medelpriset ligger nu på cirka 850 000 kronor, drygt 350 00 kronor mer än för sju år sedan. I Motala och Vadstena har prisuppgången stagnerat efter att småhusen blivit allt dyrare under flera år i slutet på 90-talet och början på 2000-talet. En villa i Motala/Vadstena var år 1996 dyrare i inköp än i Mjölby/Mantorp. Men nu är det dyrare att köpa hus i Mjölbyområdet. En orsak till prisstagnationen kan vara turbulensen kring sjukhuset i Motala under förra året.
En måttlig prisuppgång märks i Åtvidaberg. Under de senaste sju åren har medelpriset bara gått upp med 125 000 kronor, till 654 000 kronor. Det är ungefär samma medelpris som i Kindabygden.