Entrén till ett hus skvallrar effektivt om hur ordentlig man är eller om att man rentav är bortrest. Men det ställs också andra krav. Utsikten från husets insida, kanske köket eller vardagsrummet, får inte skymmas -- man vill ju gärna se om någon kommer. En annan viktig aspekt är att en öppen entré är mindre intressant för objudna besökare. Risken att bli upptäckt blir helt enkelt för stor.
När det gäller små ytor, som en entré oftast är, ska man använda stora växter för att skapa en känsla av storlek, vilket många av oss inte vågar. Vi väljer i stället automatiskt lågväxande sorter. Den klassiska gräsplätten som framsidan oftast utgörs av kan man välja bort helt. För inget skvallrar så om att man inte är hemma som en oklippt gräsmatta.
På förra årets trädgårdsmässa i Älvsjö hade Franziska Kröll från Flora Linnéa i Helsingborg gjort en idéträdgård som var just en framsida. Hon hade valt att täcka hela framsidan med småsten och trätrallar, som med sina olika strukturer utgjorde en spännande kontrast. Sjösten är skönare att gå barfota på än vanligt 8 millimeters gångsingel. Grusgångar är en gammal svensk tradition, som passar bra ihop med våra svenska trähus. Fördelen med grus eller sjösten är också att det hörs när någon kommer. Man behöver heller inte vara rädd för att ogräs ska få fäste. Det som ändå kommer går lätt att dra upp, särskilt när det har regnat.
- Jag tycker man kan bejaka alla sinnen även på framsidan, man behöver inte vara så rädd att grannarna ska se en, säger Franziska Kröll.
En framsida för bästa sydvästläge blev det för henne. Vatten porlar från en liten minidamm och rosor och kryddors dofter förför. Hon valde engelska Austinrosor som blommar länge, praktisk taget hela sommaren, och som doftar. De kan sägas vara en kombination av moderna rabattrosor och de gammaldags buskrosorna. Några stolar och mängder av vackra krukor, och känslan av lyx blev genast stor. Och för att slippa komma hem till torra och rentav döda växter (odling i krukor med liten jordvolym är alltid extra känslig) hade hon kopplat in ett automatiskt bevattningssystem där vattnet gick in i krukorna underifrån.
Från förföriskt vitt till hennes "granne" på mässan, Anders Persson från Trädgårdsprofilen i Kristianstad, som hade valt mera jordnära toner. Där, bakom den gemensamma häcken av smalväxande avenbok, hade inte heller han någon gräsmatta. I stället var marken täckt av täckbark och lite grövre pinjebark. Den stenbelagda gången var mjukt böjd, för det går faktiskt att ha en svängd gång även på en minimal yta. Några buskage av bambu, och det strikta kombinerades med det mjuka.
Bambu prasslar dessutom fint i vinden. Där bakom fanns en skyddad uteplats. Båda framsidesträdgårdarna var 7 meter djupa och 5,5 meter breda.
För dig som är bortrest större delen av sommaren är gråbladiga växter något att satsa på. De är som gjorda för att glömmas bort. Dessutom kan du säga till dina grannar att du har en Gertrude Jekyll-inspirerad entré. I början av 1900-talet började Gertrude Jekyll använda sig av grå och silverfärgade växter och hennes planteringsideal är lika modernt nu som då. Säg den granne som det inte imponerar på. Hon använde med stor förkärlek lammöra, kantnepeta och lavendel, som fick bilda mjuka mattor och böljande planteringar. Man kan tigga en planta lammöra av en trädgårdsvän, den är mycket lätt att föröka, minsta rotbit rotar sig snabbt och den behöver knappt någon jord alls för att växa. Den bildar mjuka mattor som blir fina mot gången.
Välj sorten Silver Carpet som inte blommar, för lammöra har man för de mjuka, lena bladens skull. Kantnepeta brukar också kallas för kattmynta eller fattigmanslavendel, och det är bladens doft som lockar till sig katter. Den får vackra blålila blomskyar i juni. Klipp ner blomstänglarna när blommorna har vissnat så kommer ett andra flor i augusti. Lavendel finns numera både i blått, lila, vitt och rosa. Med tiden blir den lite träig, och ska beskäras hårt vartannat till vart tredje år. Men beskär den inte förrän de nya gröna skotten börjar bryta fram. Alla tre trivs alla i sol till halvskugga.
Getrud Jekylls mest kända plantering är den utanför orangeriet i Hestercombe Gardens och där markeras höjden med tomma vackra urnor. Ett bra knep att ta efter, för i dag finns det ett stort urval av vackra och prisvärda krukor, och oftast räcker det med en som blickfång.
Är den frostsäker kan den stå ute under vintern, men då upp och nervänd. Då klarar den vintern bättre. Ett solur passar också bra, eller rentav någ-ra uppstammade vita vinbär eller en härdig stamros. Andra enkla sätt att skapa höjd på den lilla framsidan är ett klätterstöd i pil
Soptunnan är ju inget man vill se. Den står nu för tiden ofta i tomtgränsen mot gatan för att lätt kunna rullas ut när det är sophämtningsdags. Anders Persson hade valt att dölja sin tunna i en del av en låg mur, byggd av gabioner. Gabioner är en form av stora näthållare för sten. Genom att tänka stort blev Franziska Krölls framsida också en given plats för ett växthus. Där stod också soptunnan snyggt gömd, men ändå lätt att nå.
Växhuset Flora, som hon har ritat tillsammans med Rosenberg & Wase, är unikt då det är en trädgårdsbod kombinerad med ett växthus. I trädgårdsskjulet kan man förutom soptunna förvara alla verktyg och annat som man behöver till trädgården. För den som vill göra ett snyggt soptunneskydd själv är pil ett lätt material att jobba med. Med tre fasta och en öppningsbar sida blir pilskyddet, särskilt om man låter till exempel en klematis klä in det, framsidans kanske bästa tillgång.
välkomnande framsida
så kan du skapa en