Sista hyresgästen övergav huset i början av 1990-talet. Sedan dess har det stått öde. Den gula rappningen faller av i stora sjok. Genom hål i plåttaket läcker regnvatten in sedan många år. Det har skadat innertak och bjälklag.
Huset, som utgör ena hörnet på ett längre gårdshus vid Järnvägsgatan 8, ska nu restaureras enligt en överenskommelse mellan fastighetsägaren och länsstyrelsen.
Per Arnell på LBB Fastigheter räknar med att renoveringen kostar cirka 2,8 miljoner. Länsstyrelsen har beslutat bidra med 360 000 kronor för åtgärder som krävs av antikvariska skäl. LBB Fastigheter hade dock sökt ett byggnadsvårdsbidrag på närmare 650 000 kronor.
- Men ett bidrag på omkring 350 000 kronor räcker för att vi ska dra igång räddningsaktionen. Det blir ingen lukrativ affär och det är tur att vi befinner oss i Linköping som har en hyresnivå som gör det möjligt att hyra ut lägenheterna. I Motala hade en sådan här renovering inte varit försvarbar, säger Per Arnell.
Gårdshuset byggdes 1887 i kvarteret Byggmästaren där det stora Överstehuset numera ståtar i nyrenoverat skick. Läns-antikvarie Bengt Häger är angelägen om att det gamla rucklet bevaras. Sådana här gårdshus var vanliga under 1800-talet och första hälften av 1900-talet, men försvann sedan ett efter ett. De revs för att man ville få in mer ljus i kvarterens innergårdar. Och skapa parkeringsplatser.
- Gårdshuset visar hur tätt bebyggda kvarteren var förr i Linköping. Det har ett symbolvärde att bevara det som en sista representant för alla de gårdshus som tidigare funnits i stadsbebyggelsen. Och i all flagande rucklighet har huset kvar mycket av sin autencitet. Det gör att en antikvarisk renovering är angelägen, säger han.
I länsmuseets inventering av Linköpings äldre bebyggelse i början av 1990-talet fick det här gårdshuset den näst högsta klassningen och bedömdes ha ett "stort kulturhistoriskt värde". Men nu är det i dåligt skick, mycket på grund av eftersatt underhåll under lång tid. Däremot har huset i mångt och mycket klarat sig från tidigare decenniers moderniseringsraseri.
- Förvånansvärt många originaldetaljer finns kvar. Fönstren med sina glasrutor är desamma sedan huset byggdes för över hundra år sedan!
Frosten har fått rappningen på ytterväggarna att falla av så att timmerstommen blivit synlig. Trots det blir Bengt Häger smått lyrisk över att kunna visa hur 1880-talets byggherrar gick till väga för att få kalkputs att fästa. Med några centimeters avstånd är timret perforerat av yxhugg och i varje hål är en liten reveteringspinne i trä instucken. Tack vare dem höll sig putsen på plats.
Han berömmer granitsockeln och det valmade svarta plåttaket med den oinklädda skorstenen. När sedan Per Arnell tar bort den skyddande träskivan framför entrén för att släppa in oss framträder en ytterdörr som också funnits på plats sedan husets begynnelse. Den är vacker men bedagad i grönkrackelerad linoljefärg.
Inne i huset finns två lägenheter, en på varje plan, men de är i ett fullständigt obeboeligt skick. Men återigen pekar Bengt Häger på originaldetaljer, som att socklar och dörrfoder i trä aldrig bytts ut. Här finns trägolv i en kvalitet som ingen lägger i dag. Kakelugnar och vedspisar har svarat för uppvärmningen. Någon centralvärme drogs aldrig in här.
Renoveringen ska kontrolleras av en byggnadsantikvarie, ett villkor för att det statliga byggnadsvårdsbidraget ska betalas ut. Bengt Häger manar till att arbetet ska framskrida försiktigt och i långsam takt så att inga originaldetaljer försvinner i onödan. Upprustningen kommer att pågå under två år, men det handlar inte om att göra gårdshuset till ett musealt boende.
- Även med en antikvarisk renovering kan man göra lägenheterna så moderna att det går att bo i dem, säger Bengt Häger.
LBB Fastigheter var på väg att renovera huset 1992, men avbröt de planerna av ekonomiska skäl. Den här gången får gårdshuset en ny chans.
- Det ska faktiskt bli spännande. Och det mest akuta är att åtgärda taket, så att skadorna inte förvärras, säger Per Arnell.
När allt är klart finns här två lägenheter (en tvåa och en trea) till uthyrning.
... men det blir ingen lukrativ affär