Fettdoktor, vindoktor, stridbar och ibland kontroversiell professor, het debattör, hemskt rastlös, envis arbetsmyra ("mammas gener"), en glad gamäng.
Nog blir man lite nyfiken på hur en sådan bor? Till alla epitet ovan kan vi också lägga husbyggare, ett faktum som förvånar honom själv lika mycket som omgivningen. Men under resans gång fann Fredrik en gemensam nämnare för forskning och husbygge, likväl som han fann den diametrala motsatsen.
- När jag ägnat 3 000 timmar åt att renovera vårt gamla hus från 1928 kände jag mig rastlös och ville bygga till en huskropp. En som satt ihop med den gamla men som skulle vara vitt skild utseendemässigt. Jag menar, alla kompisar bygger ju. Det kunde väl jag också få göra? Jag såg ju framför mig vilken läcker utsikt över Glan man skulle kunna få till.
Provbyggde en veranda
Men herregud, karln hade ju aldrig byggt ett endaste något!
- Nä, men jag gjorde en liten miniveranda häruppe i backen, omöjlig att se för förbipasserande, och tänkte att om jag gick iland med den så skulle jag ge mig själv bygglov. Återstod sedan bara att få det av kommunen.
Verandan blev så bra att han satte sig med powerpoint och konstruerade en 140 kvadratmeter stor och nära sju meter hög tempelliknande tillbyggnad, begav sig till stadsbyggnadskontoret och fick, till sin stora förvåning, ja på direkten.
- Det var nästan dråpligt. Det gick så oerhört fort.
Ja, men det var väl tur, nu när Fredrik är en så rastlös själ. Fru Lotta var inte fullt lika entusiastisk.
- Nä, hon var tveksam i början och tyckte jag var ganska tokig.
3 000 timmars slit
Sedan följde 3 000 timmars hårt slit på kvällar och helger. Han fick hjälp med två ting: att lyfta upp husets bärande balkar på 12 meter à 350 kilo med kranbil samt att bygga in de 100 kilo tunga fönstren. Resten har han gjort själv. Det gick åt två byggnadsställningar på varandra även inomhus, han har spikat i stället för att skruva träet, han hittade läckra fönsterbågar från ett gammal kapell på Blocket och byggde karmen själv, täljstensspisen visade sig väga 2,2 ton, oväntade problem dök upp och det var . . . väldigt roligt alltsammans!
- På det sättet påminner forskning och byggande om vartannat. Det dyker ideligen upp nya bekymmer som man får lösa efter hand.
Njutbar upplevelse
Hur blev det då?
Jo tack, det är en njutbar upplevelse som tar sin lilla tid, detta att guidas runt i Fredrik Nyströms lilla behändiga boning på 360 kvadratmeter. Här står kontrasterna som spön i backen (för backigt är det verkligen där vid Glan i Svärtinge) och familjen Nyströms hus måste vara helt ensamt i sitt slag.
Ta lite nationalromantik, blanda ner en känsla av grekiskt tempel, garnera med kurbitsmålningar, ombonat murr och ett stort ljusflöde. Det låter ju helt galet och skulle ha kunnat bli en katastrof, men blev ett hem fyllt av sköna kontraster, där var sak har sin plats.
När man vistats en stund i det ljusa och avskalade "templet", där det ofta spelas extrem hårdrock på hög volym, är det skönt att komma in i det gamla husets ombonade och mörka virrvarr av tak- och väggmålningar, blyfönster, sirligt dekorerade dörrar och softa Bachtoner ur högtalarna. Och vice versa. Här finns liksom något för varje tänkbar smakriktning. Att flytta prylar mellan de båda huskropparna känns inte bara omöjligt, utan som rena helgerånet. Och ändå hänger alltsammans ihop. Jag fattar ingenting!
Superdesignad
Gamla delen är superdesignad för sin tid och mycket genomtänkt. Därtill dekorerad som om man släppt lös 100 Carl Larsson i en och samma kåk.
- En väldigt smart grej är husets exteriöra "keps" som gör att solstrålarna bryts av. Den kopierade jag på tempelbygget och gör att man slipper få 40 grader varmt därinne på sommaren.
Drömmen för en musiknörd
Tempelbyggets loft är rena ljuddrömmen för en musiknörd som Fredrik. Här dånar inte bara extrem hårdrock utan all upptänklig musik. Några av favoriterna är Paul Simon, Carmina Burana och Miles Davis.
Det faktum att huskropparna åtskiljs av en gång gör att man kan kräma på rejält med musik i templet samtidigt som någon annan sitter och läser en bok i gammelhuset.
Plankor från Vånga
Det viktigaste träet, som kärnfuruplankorna till golvet som lutats, oljats och såpats, har han köpt på en "riktig trävarufirma", Mårdhults såg i Vånga.
Här går allt i gråa och vita toner, det är årstiden utanför jättefönstren som sätter färgen i stället.
Extremt keliga ragdollkatten Frodo smälter väl in i tonerna, följer sin husse hack i häl genom huset och låter sig gärna fotograferas i de poser som önskas.
Vad ska du göra nu då Fredrik, templet är ju klart sedan flera år?
- Jag renoverar vårt sommarställe, ett 1700-talstorp i yttre skärgården, och småsneglar samtidigt på nya projekt att renovera . . .
Men ni kan ju inte flytta från detta?
- Nä. Eller jo, det kan man kanske. Fast alla tidigare ägare har faktiskt kroknat just här. Lätt skulle det inte vara.
Och varför håller du på så här?
- Ja men, det är ju så kul, vi gillar inredning Lotta och jag. Lägg därtill att det är ångestfördrivande och väldigt olikt forskning. Ett bygge går ju åtminstone framåt, om än i maklig takt. I forskningen tvingas man ofta backa flera steg.
- Kolla det runda fönstret däruppe vid nocken, förresten! Det har jag också gjort själv.
Han är ingen skrytsam sort, och erkänner utan omsvep att han nog inte åstadkommit en enda exakt rät vinkel, men känner helt klart stolthet över sitt egenkonstruerade och säregna tempelbygge. Det gör han rätt i, tycker
jag.