– Ha ha, nej snarare tvärtom. Hemma vet jag vad jag kan småfuska med utan att det spelar någon roll, säger Nichlas Bäckstedt, som med sambo Zola Blomkvist och döttrarna flyttade in i det egenbyggda huset i Dal, Rimforsa, så sent som i november.
Då hade Nichlas varit tjänstledig från Bygg Om sedan i mitten av juni, då bygget tog fart. Han har haft god hjälp av storebror Jimmy, men också av pappa Mats som bor permanent bara ett stenkast bort i det som när Nichlas var barn fungerade som familjens sommarställe.
Bo så nära sin pappa ... är det så smart?
– Visst, barnvakt på nära håll vet du. Dessutom är det en stor lada emellan oss, så vi ser inte varandras hus.
Nichlas och Zola har inspirerats av ett Myresjöhus som de modifierat efter eget huvud och med hjälp av en arkitekt. Det fick ett stort dubbelgarage, blev putsat istället för med panel, väggar har flyttats och en toalett har lagts till. Fönstren är också annorlunda.
Det var främst Zola som propsade på att familjen skulle flytta ut på landet när barnen kom.
– Jag är uppvuxen i Bestorp och hade en lugn och bra barndom på landet. Vi byggde kojor överallt och behövde aldrig akta oss för trafik. Och så det härliga lugnet. Så vill jag att mina egna barn också ska få ha det.
Det smartaste med det här huset syns inte från utsidan. Bottenplanet är tjejernas och övervåningen är föräldrarnas.Än så länge har de dock ett lekrum även på föräldraplanet.
På nedre plan finns ett stort, stort allrum, tvättstuga, badrum, ett gästrum och så tjejerna två, ganska små, rum.
– När de blir äldre får den ena ta över gästrummet och så slår jag ner väggen mellan deras nuvarande rum, säger Nichlas. På så sätt får de varsitt rejält rum.
Bor man på landet är det viktigt att barnen har så mycket plats att kompisar lätt kan sova över, resonerar Zola och Nichlas.
Trots att flickorna ännu är så små sover de redan i sina rum på bottenplanet.
– Vi har en baby watcher i minstingens rum, så vi hör direkt om hon vaknar och är ledsen.
Flera tomter runt paret ska bebyggas och självklart hoppas de på att det blir av barnfamiljer, för döttrarnas skull.
– Blir det jobbigt folk får man väl bygga en mur mot deras håll, säger Nichlas och får det att låta som en barnlek.
Vilket det förmodligen är också. I alla fall för honom. När nu huset står klart är han i full färd med att gjuta grejer, ett utekök och möbler till den magnifika altanen med utsikt över Järnlunden.
Billigare än att köpa nytt nu när hushållskassan är lite anfrätt.
Båda hade speciella önskningar när huset planerades. Zola ville ha en walk in closet och glasräcke runt verandan för att kunna njuta maximalt av utsikten. Nichlas å sin sida är den som lagar den mesta maten och fick bestämma över kökets utformning. Och så ville han ha ett rejält garage. Inte för att förvara bilar i, utan ha som snickarverkstad.
Vad gillar du mest i matlagningsväg?
– Blodigt kött, gärna vilt. Jag skulle gärna ta jägarexamen.
– Nä stopp nu, avbryter Zola, som varit mammaledig i snart tre år. Det där får vänta. Nu är det min tur att tänka lite på karriären också.
Hon har siktet inställt på tandsköterska eller tandhygienist.
Undrar om sambon måste sluta snusa då?