Ett rött trähus från början av 1970-talet i Björsäter. Det köps 1991 av Susanne Nyhlin Åstrand och Ingmar Åstrand. De flyttar från Linköping och ska slå ihop två hem. Nu får de möjligheten att skapa något eget tillsammans.
-- Det är då vi börjar med tillverkningen!
Susanne Nyhlin Åstrand får ensam föra hemmets talan. Ingmar har varit nära att springa omkull oss på yttertrappan. "Jobbet", mumlade han och försvann. Synd, för berömmet över hans insatser i hemmet kan därför endast framföras skriftligt.
Ingmar är snickare till yrket. Och spanare, säger Susanne och menar att han får hålla utkik efter en massa material och grejer som kan användas i bohaget. Susanne arbetar som personlig assistent och läser pedagogik vid universitetet. Och drejar, målar, gjuter i betong och...
Susanne och Ingmar har utan överord satt sin personliga prägel på huset. Här bor några som inte nöjer sig med att se något fint, leta rätt på köpstället, ta fram plånboken och handla hem.
Ta den fantastiska golvlampan till exempel. Susanne hade sett något liknande någonstans. Av ett rör, som man drar elledningar igenom, dubbelhäftande tejp, snören i olika färger och så en cd-skiva som "lampskärm" blev det en egen lampa.
-- Vi får en idé, tar på oss speciella glasögon och börjar leta!
Så gick det också till när en bit järnvägsräls blev en ljusstake. Eller när ett gammalt fönster blev ställ åt cd-skivorna. När överblivna innerdörrar blev sänggavlar och när den gamla stegen fick börja tjänstgöra som korghållare i kökstaket.
Få av husets möbler är inköpta som nya möbler, det skulle vara sofforna i så fall. Men träsoffan i hallen har varit Susannes farmors, skänken i vardagsrummet Susannes mormors. Den gamla köpmansdisken med hur många smålådor som helst, alla prydligt numrerade, har stått på ett apotek. Gamla fönsterramar har fått bli speglar och fotoramar och matbordsstolarna, de har Ingmar svetsat.
Köksbordet är gjort av gammalt virke och den gamla kökssoffan målad i grått. Grått, svart och vitt. Susanne återkommer till grått, svart och vitt i sin keramik, i målningar, i textilier.
-- När vi hade lutat av möbler blev det lite för snällt i huset, säger hon. Då bestämde vi oss för att tuffa till det hela med smide och med keramik i svart och vitt. Och med ränder och prickar.
Vid ingången till huset lyser i alla fall knallgula påskfjädrar. Jonathan, tio år, har gjort en färgkupp. Man kan nämligen inte ha grå påskfjädrar, tycker han.
Trappstegen, som leder till övervåningen, har Susanne målat svarta. Det ser läckert ut.
-- Snyggt, men inget att rekommendera, säger Susanne och tänker på allt damm som syns mer än väl.
I stora rummet där uppe hänger en mast och ett segel över hela taket, ett minne från tiden med segelbåten i Vättern.
Badrummet är nyrenoverat med bubbelbad och allting. Handfatet är en häftig sak nedsänkt i en köksö av trä.
I tvättstugan finns drejskivan till keramiken, i andra byggnader på tomten en brännugn och svetsutrustning. Stundom sker här också betonggjutning. Det blir många krukor att ha både inne och ute, bordsskivor och förra året testade Susanne att göra ett trädgårdsfat av ett stort rabarberblad. (!)
-- Vi bygger formarna själva och så tar vi någon säck betong och...