Det vill säga så som framtiden tecknades på 60-talet. Rena linjer, färgfält och möbler som leker med geometriska former. Både inredning och utformning andas optimism!
Hallen är liten men man blickar snart in i ett rektangulärt, luftigt vardagsrum med öppen spis i ena änden och fönster mot ett skogsområde i den andra. Vid fönsterväggen har paret byggt ett podium som täckts med en mjuk matta och mönstrade kuddar.
Här kan man sitta och titta i en bok, kanske en om Bauhaus-eran, vars arkitektur Liselott och David hämtat mycket inspiration från. Det var så innertaket fick sitt reliefmönster.
– Det är 600 meter brädor i taket, säger David. Det kan man inte tro!
Men det kändes i kroppen intygar han, som stått med nacken bakåtböjd och spikat fast varenda ribba med hjälp av Liselotts pappa. Ribborna skapar en dämpad och behaglig akustik, men är ditsatta av estetiska skäl. Idén till ribborna kommer från den kända arkitekten och formgivaren Bruno Mathson, som hade liknande lösningar i sina hem.
Paret hade letat länge när Liselott hittade radhuset på Hemnet 2007. Huset i funkisstil var byggt 1958 och säljaren hade bott där ända sedan dess. Delar av huset hade renoverats på 70-talet, men en del originaldetaljer fanns kvar.
Medan Liselott kände att hon hittat deras framtida hem, var David mer skeptisk. Dels var det mindre än de tänkt sig. Och utsidan var grön av påväxt.
– Men sen när man kommer in så bygger man om i huvudet. Ser detaljer man vill behålla, säger David.
Såsom köket, som var praktiskt taget orört. Originalspisen från Electrolux fick David att gå i spinn och används fortfarande. Den förtjusande diskmaskinen ”Runda burken” från samma företag har också sin givna plats i köket. Fast numera som diskställ.
– Jag tror att den kanske skulle slå sönder porslinet, säger David.
Till skillnad från en stor del av svenska folket har David och Liselott valt att inte slita ut det gamla köket. De beigebruna väggarna och luckorna har fått ny färg, men snickerier, golv och bänkskivan med virrvarr-mönstret är bevarade.
Före inflyttningen renoverades däremot det stora badrummet. Badkaret byttes mot dusch. Fönstret byttes mot ett i glasbetong. Väggarna kaklades i svart och gult och golvet matchades i mosaik. På så sätt bevarades den tidstypiska känslan.
Idéerna får de tillsammans, men det tekniska utförandet står David för. Till exempel har de nyligen byggt en futuristisk liten möbel för skivspelaren, med hjälp av underredet från ett matbord och en lampskärm. Skivspelaren går att styra med en knapp som tillsammans med resten av stereon är inbyggd bakom en väggpanel i trä. Fix och trix finns överallt.
Det var med musiken som intresset för 60-talets estetik började. Ett intresse de utvecklat tillsammans.
–Min cd-spelare gick sönder, berättar Liselott. Så vi började lyssna på min mammas och pappas gamla lp-skivor och upptäckte att de var bra. Sen hämtade David fler skivor hos sina föräldrar. De hade Beatles och sånt. Och då upptäckte vi mer och mer.
60-talsintresset innefattar också kläder och Liselott som är en fena på att sy gjorde tidigare herrkläder i 60-talsstil och sålde i specialiserade butiker. Sen barnen föddes hinner hon inte, men det har blivit en del barnkläder. Både till de egna och till en barnklädesbutik i Linköping.
Var hittar ni alla grejer till ert hem?
– På loppisar. Vadstena och Örebro har en del som vi åker till ibland. Men vi har samlat på oss allting under en lång tid. Vi tycker om att byta ut saker men vi är inte så bra på att sälja av. Det blir en del i förråden.
Har ni samma smak?
– Ganska mycket ja. Det är nog ovanligt att man tycker så här lika.
Har ni några projekt som står på tur?
– Ja, vi har fått bygglov för att bygga ut på framsidan. Det ska bli ett syrum, säger Liselott som fick ge upp sitt förra syrum när barn nummer två behövde eget.
När ska det bli av?
– Så fort som möjligt!