I hemmet finns många prylar. Ibland tar jag mig upp ur soffans djup för att göra ett ovanligt röj i något skåp, för att slänga prylar och lätta på husets tryck.
Häromdagen var ett så kallat linneskåp utsett till forskningsändamål. Det är inget tjusigt linneskåp där örngotten ligger med veckade band. Fast jag har gått i örngottsband-skola. Vet hur man ska hålla smörkniven rätt i handen för att få den rätta snitsen på banden. Fast nu finns det ju tyvärr inga örngott med band längre, så kunskaperna är bortkastade.
Det aktuella linneskåpet är en gammal Ikea-garderob, placerad i en tvättstuga. Där finns sådant som kan vara bra att ha -- gamla gardintyger, lakan och handdukar.
Slänga eller inte slänga? Gardinerna från 1974 som hängde i en etta i Mariestad? Med stora stiliserade svarta blommor på? Resultat: De finns numera i en studentlägenhet i Göteborg. Vilka häftiga gardiner, sa studenterna när vi anlände med frågan: Kan de här vara något för era fönster? Rosa gardiner med små hundar och katter? Flickrumsgardinerna! Kan man väl inte slänga heller? Virkade bruna gardinkappor? Jo, dem får man faktiskt kasta. Äntligen något för soppåsen. Lucianattlinnen i diverse storlekar? Kan vara mycket bra att ha. Lakan med bruna rosor.... Man vet ju aldrig när det kommer oväntade nattgäster. Hoppas att de i så fall är så trötta att de inte ser lakansmönstret.
Under lakanshögen ligger en bok! Mina klass-kamrater heter den och nu är röjarkvällen förbi. Tillbaka ner i soffan och nostalgin.
Boken är inget litterärt mästerverk, men ett mästerverk ändå. Den handlar om mina klasskamrater, klass 3 vid Bohus skola. År 1959.
Lillemor fick skriva först i boken. Hon var och är en av mina bästisar genom alla år.
Hennes högsta önskan var att få en klocka och hon ville bli lärarinna. Klockor har hon säkert haft många sedan dess. Lärarinna blev hon inte, däremot kom hon ut i världen via resebranschen. Den bästa bok hon läst var Kitty och tvillingmysteriet, hon avskydde mest att torka disk och hennes bästa betyg var AB i skrivning.
Vad ville alla de andra flickorna arbeta med? Jag läser: sjuksköterska, hårfrisörskor, barnsköterska, lekskolelärarinna, kontorist, veterinär, doktor. Ingen ville bli programledare i TV.
De fick svara på frågan om vilken som var deras högsta önskan. Ingen ville ha miljoner kronor, inte heller bli dokusåpakändisar, inte resa jorden runt (men väl till Grekland), inte ha diamanter och pälsar.
Nästan alla önskade att de skulle få vara friska och ha det bra. Dockvagn, skrev Margareta, för 1959 lekte elvaåriga flickor med dockor och dockvagn. I alla fall Margareta och jag. Hennes (och mitt) fritidsintressen var Peggy-dockor och klippdockor. Hundar var också populära önskningar, och även konståkningsskridskor. Gun Abrahamsson önskade sig bra betyg
I slutet av boken har två av mina barn fyllt ut tomma blad. 1989 skrev en då åttaårig pojke att hans högsta önskan var att "få göra vad jag vill eller få allt i världen". Hans syster har dock skrivit fred.
När 1959 års barn avskydde att torka disk, dumma kamrater, läxläsning, råttor, gå till tandläkaren, så avskydde 1989 års barn framför allt krig, men också snokar och flygmyror.
Går det att dra någon slutsats utifrån denna lilla bok? Kanske att vi som var barn i slutet av femtiotalet inte visste så mycket om vad som hände i världen. Vi hade nog med att freda oss från att torka disken. Vi var dessutom lyckligt ovetande om att världen skulle få se Robinson-Robban, Naken-Janne och Big Brother-Linda.
HEM-
LIKT