De färgsprakar och ger glädjeskutt i kuddar, gardiner, väskor och grytlappar. Mönsterchockerna finns i bulliga tygrullar och det lyser av orange, starkt cerise, grönt och lila. Eller effektfullt svart/vitt i bästa op-stil och i blandningar av beige/svart.
Det blommiga och det mönstrade var stort redan på 1930- och 40-talen. Då kom möbler i blonda träslag och i mjuka former, och till det mönstrade tyger. Det var också nu som tygtrycken började utvecklas i enskilda textilateljéer. Namn som Astrid Sampe, Josef Frank och Elsa Gullberg gjorde sig kända.
Under 50-talet började vi använda mer klara färger och starka kontraster tillsammans med svart och grått. Då började man också se assymetriska former.
Så kom 1960- och1970-talen och textilier i manchester och jeanstyg. Tygen var gärna bruna eller i starka färger, enfärgade eller med stora mönster. 10-gruppen blev känd för sin mönsterdesign liksom en textilkonstnär som Inez Svensson.
Marimekkos storblommiga tyger hittade man här och där som konstverk på väggarna. Precis som nu, efter en tid när ordet sparsmakat varit hedersord. EIA PERSSON
förnya med