Vidunderligt vackert ligger det där i det mjukt böljande slättlandskapet med Vättern som närmsta granne, eremitaget i Nässja, söder om Vadstena.
Här får du tillgång till en cykel, ett rum med skrivbord och säng, ett kök, en toalett, trädgården och Nässja kyrka strax intill.
Det är spartanskt inrett med secondhand-möbler och endast kallvatten. Köket är bara utrustat med det allra nödvändigaste. Ett element finns, men det går också bra att elda i vedspis och kakelugn.
Man kan vistas i trädgården, cykla, vand-ra och besöka den fina lilla sandstranden nere vid Vättern.
Eremitaget är ett samarbete mellan Pilgrimscentrum i Vadstena och Rogslösa pastorat. Pilgrimspräst Hans-Erik Lindström och volontär Kristina Birkesten (se separat artikel) var de drivande krafterna för dess tillkomst. Nu är det mest diakon Ewa Lund som är ansvarig för "själens tillflyktsort" i Nässja.
Med viss förvåning konstaterar hon att eremitaget var uthyrt hela förra sommaren. Trots att man aldrig gjort någon reklam för det. En hel del storstadsmänniskor kom hit, olika individer med olika behov, men med en gemensam längtan efter ensamhet, stillhet och tystnad.
Man behöver inte vara kristen för att hyra eremitaget. Vad man gör under sin vistelse är upp till var och en. En del kommer för att meditera och närma sig Gud, andra för att i lugn och ro tänka igenom sin livssituation.
En kvinna som vistades här i tre veckor förra sommaren skrev i gästboken: "Här kommer man inte undan Guds öga". För en icke kristen kan orden innebära: Här tvingas du se dina problem i vitögat.
Men det kan också vara så enkelt att man bara vill bort från effektivitet och krav - och ge sig själv en andhämtningspaus.
Eller som pilgrimspräst Hans-Erik Lindström uttryckt det i dikten "Bara vara":
Jag lägrar mig i slänten;
raklång på marken,
blickar jag upp mot himlen.
Lättjan övermannar mig;
produktiv passivitet fyller mig.
Bara vila.
Bara vara.
Alldeles oansvarig.