Ett barnprogram som sändes i SVT i mitten av 70-talet. Det är något med det färgglada, inbjudande och vänliga i läshörnan som får tankarna att vandra.
Och så fungerar det, berättar Roger Klinth, som visar oss runt. Inredningen väcker känslor och minnen till liv hos alla som kommer hit.
– ”Åh, det där känner jag igen!” får man höra. ”En sån hade min mamma!”. Vår generation har massor av minnen knutna till de här sakerna.
– Men en del besökare bleknar när de kommer in. Någon sa lite försynt: ”jag förstår att möblerna följde med huset?”. En del tycker verkligen inte att det är roligt alls.
– På 90-talet hade jag inte velat ha det såhär. Men det är nån resa jag gjort sen dess. Bort från det rena, raka och avskalade, till ett fyrverkeri av färg och form. Det är så häftigt! Mycket mer crazy och blodfullt.
Sommarstugan byggdes 1979 och ligger på en höjd med ett flertal trappor och stigar upp. Längs stigarna växer doftpioner och rosor, citronmeliss och mynta – en doftande anledning till att stanna och benen. Men för den förra ägaren blev traskandet för mycket med åren och i juli 2012 blev stugan Roger och Liselotts.
– Vi ville hitta ett ställe som man kan vara många på. Vi har värsta sammandragningarna här med barn som springer omkring, pingisbord uppställt i vardagsrummet och couronnespel. Vi firade jul här och då var vi 10–15 personer.
Gästerna får övernatta i något av gästrummen, eller i gäststugorna utanför, som rymmer nio–tio personer till. Man skulle kunna säga att 70-talet inte bara återskapas i inredningen, utan även kulturellt.
– 70-talet var ju gillestugeeran. Det fanns ett sällskapsideal, en idé om en gemenskap, säger Roger. Det här får inte bli museum. Det ska vara ett ställe att trivas på.
Sällskapsplatserna är flera i vardagsrummet. En stor röd hörnsoffa prydd med orange och gula kuddar inbjuder till både tupplurar och långa samtal.
Lampan ovanför soffbordet kommer från Rogers mormor. En välbevarad skönhet i vit och orange plast som hängde i hennes kök i början av 70-talet.
Varenda pinal känns tidstypisk, ända ner till diskstället och kaffepannan, som är en blommig röd raring i emalj. Det tar sin att få en kopp, kokkaffe ska sjunka. Men rätt ska vara rätt.
– När vi kom hit kände vi att huset var som en flashback från 70-talet, med bruna lister och bastutak. Och det liksom skrek åt oss att ta det vidare, säger Roger och skrattar.
Men platt-tv:n blev ett undantag. Där gick det inte att kompromissa. Det fanns en given plats på väggen, en tjock-tv skulle ha tagit för mycket yta.
Tapetseringen har också ett modernt tänk. Mönstrade tapeter överallt hade blivit för mycket grotta, tyckte de. I stället har fondväggar fått tapet och övriga väggar målats vita. Det får andra delar av inredningen att framträda bättre också. 70-talskärleken är trots allt selektiv, menar Roger.
– Egentligen gillar vi sent 60-tal och tidigt 70-tal, då det var klara färger och snitsiga linjer. Furu och tunga möbler som kom senare på 70-talet är vi inte så intresserade av.
Hur tog ni er an projektet?
– Vi började på loppis. Myrorna, Erikshjälpen, Röda Korset och Hjärta till hjärta. Men sen upptäckte vi Tradera mer och mer. För småsaker är det fantastiskt! Man får ge lite mer än på loppis, men det skulle ta åratal att hitta grejorna så.
Däremot ät hörnsoffan ny, något som förvånar många. Den har onekligen en retro utformning. Men för att rummet skulle kunna utnyttjas effektivt behövde den vara måttbeställd.
Dock var det nära att den aldrig nådde fram. En handpenning på soffan var betald och Liselott och Roger återvände bara tre dagar senare för att titta lite mer på tygproverna. Då hade butiken gått i konkurs! Tack vare generalagenten löste det sig ändå och soffan kom faktiskt till dem snabbare än den skulle gjort annars.
Och när man hör Roger berätta verkar det som om vissa saker liksom vill hem till dem. En lampa som Roger hittat på Blocket fanns i Uppsala, där parets äldsta son studerar juridik. När han skulle hämta den åt sina föräldrar visade det sig att den fanns i ett grannhus.
De orangea stolarna runt matbordet fanns för en billig peng i Karlskoga. Men att skicka dem till Linköping skulle kosta mer än stolarna själva. Då visade det sig att damen som sålde dem hade en nära vän som skulle till Linköping dagen efter och kunde plocka med dem i sin bil. Flax!
Det är bara ett år sen ni köpte huset och det har varit färdigt länge. Ni måste ha jobbat snabbt?
– Ja, det är typiskt oss. Helst ska det vara färdigt dagen efter vi köpt. Jag tycker att det är mycket värt att göra jättemycket snabbt. Så man slipper bo med flyttkartonger runt sig.
– Men vi började leta grejer redan i april förra året, när vi vunnit budgivningen.
Har ni samma smak?
– Ja. Fast Liselott är lite mer sparsmakad och jag lite mer wild and crazy. Jag brukar vara den som letar grejor och hon är smakdomare.
Är ni inredningsintresserade hemma också?
– Vi är estetiskt intresserade på ett generellt plan. Liselott målar och är duktig på all konstnärlig verksamhet. Mitt eget estetiska intresse har vuxit fram genom musiken. Jag älskar 60- och 70-talsestetiken i instrument. Det glittriga pärlemorhöljet på trummor. Jag har fattat tycke för extroverta färger. Har 10–12 virveltrummor och 50 cymbaler. Fyra hela trumställ.
Oj, var har du alla dom?
– I sovrummet! Cymbalerna och virveltrummorna i alla fall. Trumseten har jag i replokalen. Men mitt favorittrumset skulle passa som hand i handske här. Det är som en färgbomb av limegrönt och rött!